Barn och barnbarn har både fått besök och varit på besök hos oss. Det är alltid en bonus att få träffa våra små guldklimpar. Vad lyckligt lottad man är som får vara en del i deras liv. Få älska dem och känna deras kärlek tillbaka.
Hur har det då gott med vävstolen? Det tog inte två år att få fart på den.... men några veckor.
Jag /vi har haft bra hjälp av föräldrarna. De har undervisat oss och vi har försökt göra som de sagt, och nu finns en väv på gång.
En riktig utmaning för oss, visst jag har varit med på något hörn för länge sedan, men aldrig från första början med att sätta ihop alla delar, till att börja väva.
Jag varpade 10 m mattvarp...
... tog med sked, varp och tillbehör och åkte till mamma och fick hjälp med att förskeda.
Här fixas alla snören, så det blev rätt, och jämt fördelat.
Det är farsgubben som har bästa koll på detta tror jag.
Dags att dra på, är allt under kontroll?
Gubben min fick agera "motstånd", han gjorde det bra,
följde med långt under vävstolen.
Vi börjar lite enkelt, solvar tuskaft.
Känns roligt att vi två kan göra detta tillsammans.
Tramporna knyts upp, inte bästa arbetsplatsen precis.
Allt klart bara att sätta igång.
Hittade ett papper där mamma hade skrivit upp en färgkombination till en matta.
Den har jag börjat med, den får heta "Britta".
Det känns så roligt att vi tillsammans har kunnat göra allt detta.
Att föräldrarna, trots att de inte är några ungdomar längre, 90 och 87 år
har orkat, kunnat förklara varje liten detalj och framför allt kommer ihåg alla moment
och delat med sig av det till oss.
En bild från vårt smultronställe för ett par veckor sedan.
Förra veckan, innan det började regna och blåsa.
Nu är nästan alla löv borta från träden, bara att vänta på snön, eller????
Du kan även följa mig på instagram @bkindevag
