Den innebär att jag skall berätta om en betydelsefull person i mitt liv.
En utmaning sätter ju igång tankeverksamheten, iaf hos mej.
För det första börjar ju tankarna gå till alla fina och kärleksfulla personer som finns och har funnits runt omkring mej.
Men jag landar alltid med tanken hos den person som jag delat livet med i 44 år, alltså större delen av mitt/våra liv.
Vi var unga, 16 och 18 år när vi träffades, vi gifte oss förhållandevis unga, fick våra tre fina barn i unga år.
Livet har varit gott mot oss, visst har det varit tufft ibland, inte bara en dans på rosor, men så är det väl för alla tror jag.
Vi har delat allt, både smått och stort, med och motgång.
Vi har aldrig tappat tron på varandra, alltid älskat varandra, mera nu kanske än när vi var unga. Kärleken har blivit djupare .
Att få göra och uppleva saker tillsammans är en förmån som jag är tacksam för.
Att bli sedd och älskad för den man är, det är stort.
Säga god natt till den man älskar, få vakna tillsammans till en ny dag, få en kopp kaffe och morrontidningen på sängkanten innan det är dags att ta itu med dagens göromål, är kärlek och omtanke.
Alltså tycker jag, att "gubben min" är en mycket betydelsefull person i mitt liv, och vi är beroende av varandra.
Älskad "gubbe"
Nu är min uppgift att skicka vidare denna utmaning till fyra bloggvänner.
Du får ta den om du vill, roligt om du gör det,
så vi kan läsa om någon som betyder eller betytt mycket för dej.
Jag över lämnar "stafettpinnen" till
Önskar er alla en skön helg
Kram Birgit
12 kommentarer:
Så vackert och uppriktigt du beskriver din "gubbe"!
Det var fint att läsa!
Varm kram, Monica
Tack för utmaningen, jag ska tänka till och skriva.
Du skriver så fint om din gubbe och ni verkar att ha det så gott tillsammans.
Ha en fin helg!
Spännande att se hur du antog utmaningen. Du skriver med sådan värme om din man! Visst är det så att den man delar sitt liv med under så många år blir en mycket betydelsefull person i ens liv. I somras var det 30 år sedan vi förlovade oss. Förstår inte vart åren tar vägen... Födelseåret stämmer inte längre, för det säger att man är ett antal år, minst 10 mer än man tror... ;-)
Ha en skön helg!
Hösthälsningar
Elisabet
Det är så att man blir rörd av din berättelse. Men jag förstår dig, det är en gåva att få ha det precis som ni har det!
Nu är jag här igen...
Tyckte att du skulle ha en blomma också, så jag har en Award till dig. Grattis! Du får titta in och hämta den...
Hösthälsningar
Elisabet
Vilka fina ord du skriver om din man.
Fantastiskt att få leva tillsammans och glädjas åt varandra.
Kram Eva
En sådan man har säkert en matchande fru. Kaka söker maka så ddet är nog inte bara du som är lyckligt lottad.
Ååh så vackert du skriver ...underbart att kunna ha ett så långt och fint liv ihop... båda två!
Ha det bra!
det låter så härligt och få förunnat att ha det så...Varma kramar i ovädret
Oj vad fint du skriver och ni måste passa perfekt för varandra.
Underbart med en sådan fin relation.
Ha det gott
Gunilla
Jag tackar för utmaningen och återkommer.
Lyckliga ni som har vaandra.Du skriver så fint om er relation.
En kram till er båda.
Viola
Hejsa.
Så dejlig du beskriver dit liv med din mand - en person der betyder meget for dig.
Jeg har tilføjet mig som følger af din blog.
Ønsker dig en god week-end.
Knus Hanne Bente
www.finus.dk
Skicka en kommentar