Promenad igen.

Har du bloggat? frågade mor min i går. Nej, har inte mycket att skriva om svarade jag. Men hon tyckte att vi alltid har fullt upp, så visst finns det något att skriva om. Ja så kan det vara, tiden rullar på och visst gör man något för det mesta.

Det har varit en hel del datorarbete för min del, tycker det är roligt att fixa och dona med bilder och texter.

När man suttit inne och jobbat är det så skönt att komma ut i skogen en stund. Jag är så glad och tacksam att jag klarar av att gå längre promenader igen. Tänk vad hålfotsinlägg kan göra susen,och när man får rätt hjälp.

 Vi har ju i många  år varit ute och vandrat långa promenader i skogarna gubben min och jag, så nu är det bara att sätta igång och träna upp benmusklerna igen.

Igår när vi var ute och gick fick vi kliva runt i lera. Det har varit skogsavverkning och maskiner har kört på vår fina stig, inte bara en gång utan många, så det är djupa spår där nu. Men man får se det positivt , det blev lite extra motion, vi fick gå i lite mera oländig terräng bitvis, och det kändes i mina otränade ben. Men vi kunde njuta av skogsdoften och myllan. 

 Taggen är fenomenal på att hitta sovplatser, 

är det inte på min bästa stol, så duger en datorväska.

 Här om dagen fick vi syn på den här hackspetten

när vi var ute i skogen.

 Vilket "grabbatag" den tar med sina klor,

det gäller ju att hålla sig fast ordentligt.

De är vackra att titta på.

 En liten stuga  vid skogskanten.

Bilden påminner oss om en bild vi hade i läseboken

 när vi gick i småskolan gubben min och jag

 De här vackra färgerna är snart ett minne blott...

....men jag njuter så länge det varar

Ha det bra i höstmörkret