fredag 2 november 2012

Svåra beslut

Nu har nästan alla löv fallit här hos oss och träden är så nakna. Jag brukar tycka om varje årstid och njuta av varje dag, men i höst har det känts lite vemodigt ju närmare hösten har kommit, kanske beroende på  sommaren som inte just blev någon sommar.

Fast i dag tycker jag att jag har rätt att vara lite ledsen. Vi har tagit bort vår kära Taggen. 
Han var ganska gammal och trött. Hade börjat dricka så mycket och mådde inte alls bra. Ett svårt beslut, men man får inte tänka på sig själv utan se hur verkligheten ser ut. 
En tröst var att veterinären tyckte vi fattat rätt beslut, när hon undersökte honom. 
Nu är han i sin katthimmel och jagar möss, kanske, och här hos mig sitter ingen kisse längre framför min skärm.

Novemberlov har det varit och det har vi märkt av också....
Här skulle det varit barnbarn hos oss hela veckan, nästan. Men så råkade jag själv bli lite krasslig med halsont m.m. Så ytterligare ett svårt beslut att ta, att säga nej till några av barnbarnen, oj vad det gör ont i en farmors hjärta, men så är verkligheten ibland.

Vi har hunnit med att ha en geografi lektion med ett par av barnbarnen. 
Barnen från slätten fick följa med till klippblocken och uppleva lite annorlunda landskap och få berättat för sig lite om inlandsisen och vad den åstadkom. Det kom många följdfrågor som morfar fick svara på så intresset var stort.

 Att springa runt bland dessa stora stenblock var spännande.

 Och att krypa i de trånga gångarna, hur kul som helst.

 Lite otäckt var de allt, tänk om den stora stenen skulle ramla ner.

 Även de små jättegrytorna fick ett besök och djupet skulle kontrolleras noga av båda två.
 Lite bergsbestigning hann vi också med. Här är vi högst uppe på Borgarberget.

 Örebrograbben och hans mamma har också varit här några dagar.
Morfar fick hjälp med att kratta löv.

 Att få skjuts i skottkärran är lite bonus.

 En biologilektion kanske? Morfar är pigg på att undervisa barnen.
Här har de fällt ett plommonträd och så räknar de årsringarna.
De kom fram till att trädet var ca.25 år gammalt.

På väg hem till Örebro stannade vi och tände ett ljus för lillebror.


Nu i helgen skulle ytterligare tre guldklimpar varit här, men det får bli en annan gång.



Önskar dig en fin helg.

7 kommentarer:

Skaparglädje sa...

Alltid svårt när man ska fatta beslut och veta om man gör rätt eller inte.
Vilka härliga dagar ni haft, och vilka stenblock så stora. Skönt att få lite hjälp med krattning och jag kan tänka mig att barnbarnen ser upp till morfar som undervisar dem lite mitt i arbetet.
Krya på dig och så önskar jag att ni får en trevlig helg.
Kram!

Anonym sa...

Usch börjar gråta igen nu när jag läser. Vad tomt det blir utan taggen! Särskilt för dej! Stor kram och krya på er!
Mia

Felix sa...

Nej, så ledsamt att Taggen inte finns hos er längre! Det blir väldigt tomt utan sällskapet av en kär familjemedlem som funnits tillsammans med er i många år. Hur gammal blev han? Hoppas att han har det bra i katthimlen!

Kram
Elisabet och Tiger

Monica sa...

Åh, så sorgligt! Jag kan tänka mig vilket tomrum han lämnat. Men så är livet och man måste ju ibland fatta sådana svåra beslut.
Ni fick i alla fall ett par härliga dagar med barnbarnen och visst är det roligt att lära dom om vår natur och historia!
Ha en skön fortsatt helg, kram, Monica

Äppelblom sa...

Tråkigt att höra att Taggen inte finns kvar, men ni gjorde rätt. Minns när vi var tvungna att ta bort vår Måns som blev 17 år.
Härligt att få rå om barnbarnen och synd att du blev krasslig, så du fick ställa in nästa besök.
Det är roligt att lära barnbarnen olika saker - de är så vetgiriga.
Ha det gott och krya på dig!
Kram

Märta sa...

Förstår om ni har haft svåra beslut att fatta. Usch inte så lätt att bestämma över de kära djurliven. Hoppas att du snart är pigg igen och att barnbarnen kan komma vid ett senare tillfälle.
Ha det gott!
Kram Märta

Birgitta sa...

Hej! Nu tror jag att jag kan kommentera igen. Fick köpa nytt tangentbord - det gamla funkade inte. Tråkigt när man ska ta bort husdjur. Vi har haft tre katter som bara försvunnit för oss i år och vi vet inte vad som hänt dem.
Minns vad mina barn älskade dess flyttblock och tyckte det var roligt att leka bland dem.
Ha det så gott.
Kram Birgitta