Mötet

 Första mötet, vad vi har längtat efter det. Visserligen har det inte gått många dagar än sedan pyret kom till världen, men att få se, hålla och snusa på henne är underbart. Bilder har vi ju fått , många, men att få möta henne ansikte mot ansikte är något annat det.

Så i måndags var den stora dagen då vi styrde kosan mot Örebro, för att först möta upp storebror när han slutade skolan. Vi möttes av en sprudlande glad  grabb, så härligt med denna äkta glädje, och lyckan av att få visa upp sin lillasyster.

 Syskonkärleken går inte att ta miste på.

 

 Aha, är det du som är mormor?

 

 Mormors axel går visst också att sov på.

 

 På vägen hem stannade vi till i Mosås och hälsade på.

Vårkänslan infann sig när jag såg barnen leka i sandlådan.

 

Molly i farfars knä, hon har ätit choklad och blivit kladdig,

ser du det farfar? Kan du hjälpa mig?

Jodå, hon fick hjälp.

 

 

Det blev en dag då vi fick träffa fem av våra barnbarn,

de andra två hade vi haft förmånen att besöka dagen innan.

Barnbarnen är verkligen livets efterrätt.

 

När jag tänker på våra barn och barnbarn blir jag så glad och tacksam

för vad livet har gett oss. Man känner sig priviligierad.

Att det kanske fanns mindre bra dagar ibland när barnen var små och vi jobbade,

är naturligt, men minnena jag har är positiva och glada.