Taktvätt

Gubben min gillar att hålla igång.
Har nästan alltid något projekt på gång. När ett tar slut funderar han ut ett nytt.

Vi har länge tittat på vårt stugtak, det ser förskräckligt ut.  Ofta är man så hemmablind och ser inte alls hur det ser ut, men det är tur att man får ögonen för saker och ting ibland.
Att tvätta tak är väl inte så enkelt och snabbt gjort, men i dag fanns inspirationen där och då är det bäst att hugga i.

 Stegar och högtryckstvätt plockades fram.

 Så var det bara att sätta igång. 

 Det satt hårt..

 Lunchdags.

 Blomma vi har vid vår trappa, vet inte vad den heter,

 växer massor och blommar så fint.

Det tog hela da´n att spola framsidan ren.

Dags att ta kväll nu.

Vilken skillnad det blev, 

ett riktigt ansiktslyft för vår lilla stuga.

Där har jag min/mammas vävstolen, förråd,

en hel del gamla leksaker som barnen gillar att gå in och leka med när de är hemma.

Den vita pionen börjar blomma och doftar så gott.

Det var dagen i dag det.

Kram

Blandad kompott

Nu har midsommar passerat och hos oss har det varit stilla och lugnt. Ganska skönt det också ibland.
Vädret har väl inte varit det bästa, kallt och regnskurar blandat med lite sol. Så har väl de flesta haft det. Men det är inget att hänga läpp för, eller? Man kan ta en promenad mellan skurarna, tända en brasa i kaminen om det blir för kallt, sitta och mysa där med en kopp kaffe...

Som vanligt kommer här en radda med bilder från den senaste veckan.

Söndagen innan midsommar drog vi iväg till Örebro för att vara hos barnen när föräldrarna jobbade. Dagis och fritids hade stängt. Då är det bra att ha farmor/mormor och farfar/morfar  som kan rycka ut. Det gör man ju gärna bara det passar...

Den här gången tog vi med oss de två barnbarnen från Motala också, så kusinerna skulle få träffas lite.
En liten baktanke hade väl jag. Grabbarna och tjejerna är lika gamla och leker så bra tillsammans. Alltså kan de sysselsätta sig lite mera självständigt tänkte jag, och jag fick rätt. De hade hur kul som helst.
Det var Molly som blev lite på sidan av, men hon pysslar mycket själv och så hade hon farfar som hon lindar runt lillfingret. ha,ha.

 Molly i lekstugan och farfar som sitter skönt! på verandan.

 Picknick i lekparken.

Grabbarna pausar lite i kurragömma leken och gungar.

 Det var varmt, så tjejerna satt i skuggan när vi fikade.

 Sötfia, som för det mesta gillar läget.

Midsommardagen var det ganska fint väder på eftermiddagen, så gubben min och jag packade ryggsäcken igen, och tog fram våra cyklar och gav oss iväg på en tur, på vägar vi inte cyklat på tidigare.

 Det växte mycket smultron utmed vägen på sina ställen.

Jag var ju tvungen att stanna och smaka.

 Nu är vi inne på en väg vi aldrig tidigare åkt på.

Har man cykel kan man ju passera en vägbom. 

 Fikapaus. 

Vi valde inte det finaste stället att stanna på, utan där det var praktiskt att sitta.

 Ena sidan av vägen är det kalhygge, andra är det fin ängsmark.

Ingen rättvis bild kanske, men jag fick lite Bullerbykänsla lite längre fram på vägen.

Vi har åkt på väldigt kuperad väg, så växeln fick justeras. 

 Här kom vi ut från skogsvägen. Har cyklat ca 16 km.

 Nu blir det grusväg  6 km.

 Var tvungen att stanna och fota den här skylten.

 Tranor, inte så vanlig syn hos oss.

 Vägren full av blåklockor, 

nu har vi ca 9 km kvar innan vi är hemma.

Åter en härlig dag ute i Guds vackra natur.

 I dag när jag var hos föräldrarna, tog jag med farsgubben ut

 och plockade lite smultron i en slänt .

Det blev lite smultron som de kunde njuta av till kvällsmaten. 

Ha det gott.

Lördagsutflykt

Vilken lyx det är att vara pensionär, att kunna unna sig lite lata dagar och göra vad som faller på.
Bara få sitta i solen och läsa en bok, vad jag gillar det.

I dag är det 45! år sedan vi förlovade oss.
I höst har vi varit gifta i 43 år, oj vad många år när man ser bakåt. Livet har varit fantastiskt, arbete har vi haft. Tre fina barn har vi fått, två fina mågar och en fin sonhustru, och sju underbara barnbarn, kan man vara annat än tacksam.

Gubben min och jag tycker ju om att komma ut i naturen, så i dag drog vi iväg till mina hemtrakter, bara en mil bort. Det fick bli lite bergsklättring i dag. Jag hade en önskan, att vi skulle gå upp på   Hammarbyberget, som ligger strax intill mitt barndomshem.
När jag var barn och även när vi var nygifta var vi uppe på berget ibland. Gökotta var det där många år, tillsammans med den lilla församlingen som fanns där då, och även med våra släktingar. Det var en trevlig tradition. En morbror gjorde alltid visselpipor till barnen. Ett fint minne som lever kvar.

Sagt och gjort, vi packade ryggsäcken och åkte iväg. Kaffe är ett måste när vi är på utflykt.

 Den röda stugan vid skogskanten, där är jag uppvuxen.

När jag var barn betade det kossor, hästar och får här. 

Nu är det "bara" åkermark.

 Det är säkert 30 år sedan vi var uppe här sist.

Stigen var igenvuxen, men vi lyckades hitta någorlunda rätt väg upp.

Den lilla röda stugan är "hemma", Moby heter det.

 " Kaffetåget" passerade precis när vi kom upp på berget.

Det är mina föräldrar som gett namn på tåget, när de bodde i huset.

 Det kommer vid 15 tiden och då var det dags för eftermiddagskaffet. 

En bra klocka, bara tåget går i rätt tid så. 

Det här är Kustpilen som trafikerar Linköping - Kalmar.

 Utsikt åt andra hållet. En vik av Åsunden. 

Riksväg 34/23 skymtar mellan enarna.

 Det fanns inte mycket blommor där, men den här, vad den nu heter, blommade fint.

En liten skalbagge gillade den.

 Kaffe och hembakad bulle, smakade bra.

 Tjärblomstren var nästan överblommade, men en liten en hittade jag.

 Ibland lever min "lilla" kamera sitt eget liv.

När jag tittade hade den tagit den här bilden på solen utan min vetskap.

Jag gillar bilden, bra gjort...

 På väg ner igen, ganska så snårigt, massor av enar

 och nerfallna träd och grenar.

Vid en liten bäck växte det massor av förgätmigej och smörblommor.

En riktig svensk sommarbild...

Det var vår eftermiddag, solig, skön och blåsig.

Birgit

Göta kanal

Så var det dags för ett nytt äventyr, det blev inte Vättern runt eller bergsbestigning den här gången utan en cykeltur igen.
Jag klarar av att cykla bättre än att gå pga min fötter.

Jag har i flera år velat cykla utmed Göta kanal. Förra midsommaren cyklade gubben min och jag från Borensberg till Berg t.o.r. Det finns en bra sträcka till att cykla i Östergötland och det är vid Söderköping.
Vi tog med oss våra vänner den här gången, de gillar också att vara ute på äventyr.
Vädergubbarna hade lovat fint väder i går, tisdag, så vi packade matsäck och glada och förväntansfulla gav vi oss i väg.
Det blir många bilder igen!!

 Vi tycker bäst om att cykla på våra egna cyklar, 

så därför lastade vi dem på släpet och drog iväg till Söderköping på fm.

 Ca 10,5 mil senare lastades cyklarna av och vi förbereder en heldags cykeltur.

Packningen är fastsurrad och bra cykelskor på fötterna.

 Mot Mem, ca 6 km.

Vi kom ifatt en traktor som slog vägrenen

och så mötte vi båtar också.

 Här åt vi vår medhavda matsäck. 

 Nu är vi på väg tillbaka mot Söderköping för att fortsätta kanalen väster ut,

så långt man kan cykla utmed kanalen innan det blir ett sjösystem.

 Varmt och fin natur, men vattnet var sååå brunt. 

Såg inte alls badinbjudande ut.

 Humleblomster

 Nu har vi passerat Söderköping och kommit till E 22-an...

 ..där ligger det båtar och väntar på att få dra vidare....

 ...bron öppnas varje halvtimma.

Oj,oj vilka bilköer det blir. 

 Ytterligare en broöppning vid en mindre väg. 

Den var kamerastyrd.

Det här paret hade åkt från Göteborg för fjorton dagar sedan och var snart i Söderköping.

 Här tog vägen längs kanalen slut, 

skulle man vidare fick man åka på småvägar utmed sjön.

Vi tänkte ta eftermiddagsfikat här, men det var 29 grader varmt,

 så vi vände och cyklade tillbaka ett stycke....

 ...och hittade en skön skugga under en ek.

En tysk båt passerade.

Åter i Söderköping, där finns det här konstverket

" Rabbit crossing" heter det. 

Det står en lika dan på andra sidan kanalen också.

 Gästhamnen

 Det smakade alldeles ypperligt med lite glass i skuggan 

när vi var i mål igen efter ca 3,5 mil som tog oss drygt 6 timmar.

Det blev inte det välkända Smultronstället 

utan vi smakade på den egen tillverkade glassen de hade strax bredvid.

Den fick godkänt, den var god.

Du förstår nog att vi tog det lugnt, stannade och tittade

och bara njöt av allt vackert.

De här gubbarna står också i hamnen.

Man kan läsa en del information på dem.

bl.a. Kanalen är 190 km lång, 87 km är handgrävd, med träspadar

av 58000 soldater. Det stod vilka mängder med grus

 och lera de grävt undan och även sprängt.

Stackars människor vilket slitgöra de utförde

och så får vi i dag njuta av detta enorma arbete.

Ha det gott.