Inte nudda mark

Det blir promenadbilder i dag igen. Det är ju så skönt att komma ut när man har möjlighet och kan göra det. Det är skogsstigar som gäller för mej. Mina fötter protesterar om jag går på för mycket asfalt, men mjukt underlag går bra. I dag hade jag planerat att ta med en god vän ut och ryggsäck med förmiddagsfika till oss, men hon var sjuk. Egentligen skulle hon varit i Schweiz nu hos barn och barnbarn, men som så många andra kom hon inte iväg. Så jag fick ta ryggsäcken och gå själv, men det går bra det också.
Jag brukar "leka" inte nudda mark när jag går och konstigt nog vinner jag nästan alltid. Kan det kanske bero på att jag för det mesta går ensam. Det är inte svårt att "hoppa" på stenar för det finns det gott om här. Det är mycket flyttblock sedan inlandsisens tid.
Så är det ju så fantastiskt att få uppleva allt som sker i naturen nu. Se hur grönskan kommer för varje dag och känna dofterna.
Upptäckte att björkarna hade musöron i dag, då är det dags att klippa rosorna, eller hur?

Bildbevis på musöron!

Gick förbi Föllingsö och där var kossorna ute.
En liten söt kalv.


Den här kossan kollade in mej, hon verkade säga
"är jag inte grann med så fina horn"?
Snart släpper man ut kossor vid Vackra vägen, där jag brukar gå
och då går jag inte så gärna där.
Tycker det känns tryggast att ha stängsel mellan mej och kossorna.


Gullvivorna hade tittat upp ordentligt vid mitt kaffeställe.
Det är söderläge här och en berghäll.

Inne i samhället igen, Kullaparken, var det vitt av vitsippor,

men än finns det snö kvar vid kanten av spelplanen.

Det är nog det sista som är kvar och så i skidbacken också.

Det var en del av min dag.

Kram Birgit