Jag blir sååå glad när barnbarnen ringer och vill prata. Fast ibland kan det vara svårt att förstå allt. Lilltösen ringde videosamtal och visade ett fint halsband och pratade på, visst blir man varm i hjärtat, lille dalmasen ringde och frågade efter morfar, men han kommer inte hem förrän på torsdag säger jag,"då jingej ja på tosda". Kan man annat än vara lycklig?
Det har varit en varm och fin vårdag i dag, så ryggsäcken och jag gav oss ut på promenad igen. Det är så skönt att kunna gå ut i skogen och bara vara och låta tankarna komma och gå som de vill och sen supa in allt detta vackra i Guds natur. Här lite bilder från den turen.
Björken bara vänta på att få veckla ut sina löv helt nu.
En jättestor ek som jag går förbi
Jag sitter på en sten så jag kan resa mej smidigt....
att visa 10:e bilden i mitt arkiv
Här firas han med tårta och serpentiner.
Man ska ge utmaningen vidare till sju bloggare, eftersom jag är så ny i bloggvärlden, se´n jul,
så får du som läser min blogg och tycker detta är en kul utmaning ta vid här.
Det var faktiskt lite kul att kolla in vad det var för bilder man lagt ut cybern.
Ha en skön måndagkväll och ta väl hand om dej.
Kram Birgit
7 kommentarer:
Vilka härliga bilder...det är så man ryser. Det är något speciellt med våren, när allt börjar få liv igen.
kram Millan
Så underbart vackra bilder du visar! Vilken natur ni har! Skönt att du tar dig tid att njuta av den!
Ditt lilla barnbarn låter ju helt bedårande...
Visst är barnbarnen livets efterrätt?
Och nej, havet är INTE badbart än; skulle tro att det är högst 10°... Brr!
Fast vackert är det! Vid alla årstider!
Ha en skön kväll, kram, Monica
Vilken härlig backe med alla dessa sippor. Visst är det härligt att få prata med sina små barnbarn. Våra har inte fått någon större kärlek till telefonen så det är inte så ofta de vill prata.
Förstår att ni har haft en givande helg i kyrkan. Tack för tipsen men jag förstår att ni har haft lite dyrare talare. Vi är så få här ute på landet att vi inte har kunnat betala så mycket för talarna.
Ha en fin vecka!
Kram! Märta
Visst är det tjusigt med gamla ekar!
:)
Hej! Jag känner igen naturen med alla sippor. Hos oss växer det inte mycket sippor, utan de är få till antalet. Vi har väl ett annat klimat och växtsätt här kan jag tro. Nu är det full fart här igen efter de slappa dagarna i helgen. Fast de var minsann krävande. Ingen middagsvila då.
Din promenad ser ut att vara skön och jag tackar inte nej till kaffet på stenen.
Ha det så gott.
Kramis Birgitta
Oh, vad jag längtar hem när jag ser dina fina bilder. Tur att vi kommer ner snart och får vara hos er ett par dagar =) Hoppas att sipporna finns kvar...
Kram från Dalmasarna =)
Godmorgon, står termosen med kaffet kvar på stenen idag? då kommer jag genast. Att resa mig från stenen, det skulle jag klara!!! Filtar är lite större problem med....ha,ha.
Då är bara frågan hur jag ska ta mig till dig? Undrar om det finns någon stor vacker fågel som kan flyga mig till dig??
Nu önskar jag dig en riktigt skön dag, var rädd om dig och vi hörs.
Här får du ett "eget" tänk: Vi tillägnar oss lite mer av Guds natur varje gång vi är kärleksfulla mot andra.
Kram
Skicka en kommentar