onsdag 2 november 2011

Höstlov

November och varmt och skönt ute. Solen har lyst med sina bleka strålar och förgyllt dagarna.
Man får verkligen ta vara på och njuta av de fina dagarna.

Min mamma säger att förr så räfsade, krattade, hon löv på Viola-dagen, 29 oktober. Då hade löven fallit från sina grenar.
Visst står de flesta träd nakna i skogen, men på de flesta av våra fruktträd sitter de granna löven kvar. Så här har det inte krattats så mycket än. Hoppas nu bara inte snön hinner komma innan trädgården blir städad.

Det är ju höstlov nu, så vi har haft besök av lite småfolk.
Glada och förväntansfulla barn anlände tillsammans med mor sin. Fort nog, enligt barnen, kunde ju mamma inte åka hem. Fast jag tycker ju det är trevligt och roligt att få en liten pratstund och umgås med deras mor. Så en liten stund blev hon kvar.

Konstigt, man hinner med många olika saker när man har barn på besök, det är så mycket som ska göras.
Det krattades lite löv och skogen fick ett besök. Att klättra på stora stenar och balansera på ner fallna träd är en upplevelse för barn som bor på slätten. Uppförsbackarna vi bjuder på här är inte lika populära, förstår inte alls....
Ett par glada och trötta barn återlämnades till föräldrarna i dag, och ett par nöjda morföräldrar återvände hem.

På vägen hem i skymningen var det mycket trafik. Vi såg ett pärlband av röda lyktor så långt vi kunde se framåt, och mötande trafik hela tiden.
Jag kom att tänka på något som min morbror eller mamma berättat för oss.

I början på trettiotalet var mammas morfar på besök i hennes hem.
Bilarna hade precis börjat köra utanför på vägen. Kanske en eller två bilar per dag!
Den gamle mannen såg någon eller ett par bilar passera. Hans kommentar var:
" Kan di ha ärne alle?" - Kan de ha ärenden alla?-
Ja man kan ju undra, har alla ärenden att uträtta, som är ute och åker i dag? Säkert.

Tänk vad tiderna förändras under en livstid, undrar vad den gamle mannen skulle ha sagt i dag?


Fortfarande mycket löv kvar på Åkerö-trädet och päronträdet.

Det finns gott om smultron kvar, till barnens förtjusning.
Även jag går och smaskar av dom fortfarande.

Lite ner fallna löv finns det allt.

Japansk lykta, lyser upp.
Fast egentligen tycker jag det är ett ogräs, de sprider ut sej i massor.

Tusensköna, blommor fortfarande i gräset.

Här får morfar hjälp,
körsbärsträdet har tappat de flesta löven.

Skjuts tillbaka från komposten.
Hej å hå, det var visst full last, och lite luft i hjulet.

Naturligtvis är Taggen med och håller koll på vad vi gör.
Han finns alltid i närheten.



Kram Birgit

5 kommentarer:

Monica sa...

Birgit, så vackra bilder du tar! Jag är fortfarande INTE kompis med min kamera.
Vi har nu besök av två av våra barnbarn 6 och 4 år. Så det där med hjälp i trädgården...nja, nja. Det blir mest kojor både ute och inne. Men roligt har vi allt.
Ha det nu så bra och var rädd om dig.
Kram från mig.

Polargrevinnan sa...

Jag har också haft besök av barnbarn, 3 stycken som kommit med olika tåg.
De åkte hem idag och det är rätt tröttsamt med ungdomar också. Vi har varit och bowlat, jag har tittat på. Vi har plockat tratt-kantareller i massor och sen
har vi spelat frågesports-spel. Jag hänger inte riktigt med de nya populära artisterna men å andra sidan kan de inte 60-talets artister.
Vilka fina bilder, är det fortfarande sommar hos dig?
Ha det bra.
Kram Viola

Monica sa...

Härligt att ha barnbarnen på besök, men också skönt att det inte är så hela tiden...
Här är det mycket löv på träden än,
men dom fäller löv hela tiden, så jag räfsar och räfsar! Vi har fem stora björkar på tomten + alla buskar, så det blir en del... men jag tycker att det är en skön sysselsättning att räfsa!
Ha det så bra, kram, Monica

UllaMona sa...

Här har vi till 99% kala träd men det är varmt för årstiden +7 gr och det känns konstigt.
Jag längtar verkligen efter snö så att vi slipper detta kompakta mörker, när snön kommer blir allt så ljust och fint och ffa får jag börja åka skidor.
Skidåkning är så bra träning för min kropp...ryggen känns faktiskt mycket bättre nu peppar peppar.
Kram

Gunnel sa...

Jag hittade din blogg helt apropå. Eftersom jag med är pensionär och har barnbarn (fast bara 1 än så länge) så kände jag igen mig i det du skriver. Ha en skön lördag