söndag 10 juni 2012

Cykelåkning..

Det är stora saker som hänt i vår omgivning, inom familjen, den sista tiden. För någon vecka sedan sprang sonen Stockholm maraton i ösregn, blåst och kyla. Han fixade det på en bra tid. Men man undrar vad det är som gör att man utsätter sig för sådana strapatser. Men bra gjort tycker ju  i alla fall hans föräldrar. Nog om detta.

Men det är ju flera stora evenemang på gång nu i dagarna, Vättern rundan. Har någon missat det?
Helgen som kommer går väl det hela av stapeln. Men Mini Vättern, var det stora för tillfället. Barnens egen cykeltur, ingen tävling, men ändå en fin känsla kan jag tro.
Den gick i fredagskväll, och naturligtvis var mormor/farmor och morfar/farfar med och hejade på grabbarna som körde. En hade kört förra året och visste hur det fungerade, en var det första gången för, men lika spännande för båda.
Vi "gamlingar" hade klätt oss varmt och tagit med regnkläder, för vi trodde det skulle bli regn, vi hade kanske kollat prognosen  för fel dag!!, för när vi anlände till Motala var det strålande sol och varmt.
Där var det full pådrag inför alla tävlingar som går nu, avspärrat och baja major i långa rader.Men framför allt trångt och en härlig stämning.


 Grabbarna har fått på sig sina nummer lappar och är fulla av spänning och förväntan.

 Småsyrrorna hade gärna velat vara med de också, 
men de måste vänta ett år till.

 Minstingen får vänta ytterligare några år.
 Hon är nöjd med att bara få traska runt nu, när hon har lärt sig att gå.
Det är mycket som ska upptäckas. 

 Nu är det dags för start, full koncentration...
Vi fixar det här bra, eller hur??

 Målgång efter 1,3 km 
Gäller att hålla tungan rätt i mun..
I målet väntade hyllningar, medalj, saft och bulle.
Bra jobbat grabbar!

 Och hemma på gården väntade en efterlängtad traktortur och mera lek för barnen

...och hemma i Kisa väntade Taggen på oss.



Birgit

4 kommentarer:

Monica sa...

Tuffa killar! Det är klart att ni var med och hejade!
Kram, Monica

Birgitta sa...

Gör ett tredje försök med att kommentera hos dej.
Kram Birgitta

Myran sa...

Underbara bilder!

Polargrevinnan sa...

Jag har också stått på Stadion och hejat på sonen. Det är några år sedan. Jag frågade honom, när vi träffades i söndags, vad det var som gjorde att han sprang Maraton.
Han svarade - kan andra kan jag. Han skadade hälsenan och har fortfarande besvär så det blev inga mer maraton.
Trevligt med cykellopp. Jättefina bilder du visar.
Taggen älskar jag. Min önskan om bli med katt stannar vid en önskan, vi har mycket allergi i familjen.
Ha det bra och trevlig helg.
Kram Viola