Solig söndag

Här har vi haft en fin solig söndag, trots att vädergubbarna förutspådde regn, men inte gör det något när de har fel åt rätt håll.

Sovmorron fick vi ju också idag, ganska så skönt när man får en timma extra.

Iaf för oss som inte jobbar natt. Just den tiden på natten är det ju som segast, det tyckte jag när jag kämpade med nattjobb när barnen var små.

Men visst skulle det vara skönt att inte behöva ställa om klockan alls , min åsikt.

Veckan har rullat på fort.

Våran Hugo har mått bra och det känns så skönt.

Ny vecka börjar snart och den är redan fulltecknad.... pensionärer som vi är, hur hade vi tid att jobba också???

Visst kan man säga nej, men det känns så bra att kunna vara till hjälp för andra också, så länge vi kan . Jag ser det som en förmån att finnas till för de som behöver ett handtag ibland.

Min kära katt igen.

I går tyckte även gubben min synd om honom.

Taggen hade krupit under en filt på en säng och gömt sej.

Vi hade besök och de hade två hundar med sej...

Taggen är en stor, liten katt som är ganska så rädd och försiktig av sej.

Allt gick bra, Taggen på övervåningen och hundarna i köket.

Promenad i dag i höstsolen.

Det finns fortfarande lite löv kvar, på träden,

som lyser så fint när solen lyser på dom.

En vissen ormbunke i solskenet.

Löven trotsar blåsten och släpper inte taget ännu.

Fortfarande blommar rosorna fint.

De piggar upp i höstmörkret

när de flesta andra blommor har fått ge vika för hösten.

Önskar er alla en fin och bra vecka.

Kram Birgit

Det händer mycket...

I söndags var vi på en fin familjegudstjänst i Örebro.

Det var barnvälsignelse för Molly, nästan hela familjen var samlad för att vara med och efter få vara tillsammans med Mollys familj och deras vänner.

En fin och trevlig gemenskap och gott att äta. Barnen lekte för fullt och vi vuxna pratade och hade trevligt.

Hugo hade inte mått så bra i veckan, hade varit på sjukhuset ett par gånger. Mitt under leken svimmade han, men vaknade snart igen.

Detta dämpade ju glädjen rejält.

Det blev en ny resa till sjukhuset där far och son fick stanna några dagar, men nu är de hemma igen, felet är hittat och medicin insatt.

Hugo är sej lik, med massor av spring i benen. Det var skönt att träffa och få krama om det lilla energiknippet igen.

En tapper liten grabb som varit med om många och långa undersökningar och flera provtagningar utan att fälla en enda tår.

Mitt i alltihop tänkte han på sin syster och valde ett klistermärke till henne, när han fick belöning för tapperhet. En fin storebror.

Den fina familjen.

Vi var hos Alva när mamma och lillasyster var med på sjukhuset .

Vi passade på att gå på Marieberg och fika.

Glass skulle det vara och naturligtvis fick hon det.

Minstingen, Molly ett riktigt charmtroll.

Alva , "jag kunde skala hela äpplet"

Vi tog en promenad tillsammans när Hugo hade kommit hem,

han ville så gärna låna kameran, inte kan jag säga nej till det.

Han lyckades fånga farfar på bild.

Alva plockade blommor till mamma.

Ett tåg passerade, inte ovanligt,

där passerar många tåg hela dygnet.

Ja,ja vem nu detta kan vara?

Killen själv, en glad grabb

En vacker höstdag blev det iaf.

Det är så skönt att ha sin tro,

och sin fina familj att luta sej emot

i både med och motgång.

Kram Birgit

Lite fixande

Lördagskväll igen.

I dag har gubbe min varit en händig man, visserligen är han alltid det.

Det har snickrats lite.

Äldsta dotera ringde och undrade om inte pappa kunde fixa till en liten rektangel i trä, att ställa en knyppeldyna i. Måtten var givna.

Vips så står det en träkonstruktion i hallen för vidare leverans, hoppas att den nu passar.

Jag har en längre tid önskat mej ett handtag i källartrappan.

Vi har en matkällare under köket, som det var förr i äldre hus.

Det första trappsteget är högre och lite smalare än de andra.

Jag har väl inte tänkt så mycket på det tidigare. Men ju äldre och knaggligare min kropp blir så blir även trappsteget besvärligare.

Konstigt, för jag tror ju att jag är ca 30 fortfarande. Känns så iaf inombords. Fast det är ju bra att ha lite av barnasinnet kvar.

Gubben min gick iaf. ut i garaget och letade bland alla sina "bra att ha grejer".

Snart kom han in och började fixa och dona och snart så fanns där i trappan en ledstång.

Ett handtag också kanske inte skulle vara så dumt, sa jag.

Jag går ut och kollar, sa gubben min.

In kommer han med ett egenhändigt fixar handtag och skruvar upp.

Nu kan jag mycket smidigare och lättare gå ner i källaren och hämta vår potatis till middagen.

Jag själv har fixat lite bullar och toscatårta som ska med till Örebro där det ska bli fest.

Gubben min, som fixar det mesta, gillar att leka också.

Här har han hittat en jojo, visst "ränderna" sitter fortfarande i.

Taggen min,

delar med sej av sin kärlek på sitt speciella sätt.

Önskar er en skön lördagskväll och fin söndag.

Kram Birgit

Hej igen!

Hej igen alla vänner!

En lägesrapport till att börja med.

Det blev en lång historia med min tand som inte finns längre, men som har ställt till besvär.

I måndags var jag åter hos min tandläkare och fick en tamponad med smärtstillande i hålet.

Värken släppte efter någon timma, vilket var gudomligt. Ska tillbaka i morron onsdag. Men jag är inte helt smärtfri ännu, finns kvar en dov smärta och en enorm trötthet.

Nog om detta.

I helgen var Maria och Seth hemma, vilket lättade upp en hel del. I söndags var även Åsa med familj hemma. Roligt att träffas och få umgås.

Helgen bjöd ju på strålande höstväder, här iaf.

Lördagmorgon, dimman lättar över sjön.

Kortet taget från vårt sovrumsfönster.

Efter att ha fikat förmiddagsfika hos föräldrarna

tog vi en promenad i höstsolen.

Stora fina kastanjelöv pryder marken.

Seth testade sin , för honom, nya skateboard.

Inte alltid så lätt att hitta balansen.

Tryggt att ha mammas hand att ta tag i.

Höstfärger, så vackra.

Varför ska man gå den lättast vägen när man kan gå på muren?

Jag gick på gångbanan, testade inte alls den lilla smala stigen,

kan någon förstå det?

Taggen ville inte testa brädan, det räckte med att vakta den.

Tre kusiner leker i morfars grushög.

Skojigt har de när de träffas barnen.

Taggen vilar ut.

Kan man utnyttja så många filtar som möjligt,

att lämna lite päls på, så är det bra, verkar det som.

Skönt att kunna se tillbaka på en fin helg (trots tandvärk)

en dag som denna när höstregnet har dragit över här.

Kram Birgit

Fortsättning...

Fortsättning följer på förra inlägget.

Jag var ju så glad att tandvärken försvann, men vad jag bedrog mig. Den kom tillbaka som ett brev på posten.

På natten var det dags igen, sömnlös med ont. Ringde på morronen och fick komma för en ny spolning.

Värken gav med sej och jag var åter glad och optimistisk. Jag fick med mej en spruta hem så jag eller med hjälp skulle kunna göra hålet rent.

Gubben min gjorde sitt bästa och sköljde hålet på kvällen. Men aj, vad ont det blev mitt i natten.

Vi klev upp och gubben min tog på sej pannlampan och fram men spruta igen och spolade så gott det gick.

Det var nog en syn, vi skrattade så gott mitt i allt elände.

Nytt besök hos tandläkaren nästa dag, onsdag, tredje da´n i rad, stamkund, eller?

Nu fick jag penicillin, pga nerv inflammation i hela höger käke???

Det hade jag räknat ut själv och skulle nog ha behövt medicinen direkt. Men doktorn vet ju bäst.

Allt ska bli bra sägs det. Värken släpper nog efter 36 timmar, sa de.

Snart har de gott och nu känns det bara som jag fått en knytnäve på kinden.

Det blir säkert bra bara jag har lite tålamod, men det är lite fattigt med det just nu.

Oj, oj vilket klagande det blev, men lite skönt att skriva ner eländet.

Nästa inlägg ska nog bli positivare hoppas jag.

Ser fram mot en helg tillsammans med barnbarn.

Pannlampan som gubben min använde,

en bra sak som han använder till mycket.

Gubben min som är så spruträdd,

fixade att använda den här sprutan, bra gjort .

Så fick jag då medicin till slut.

i tio dagar ska jag äta dessa.

Fullmånen lyser så fint i kväll över vårt lilla samhälle.

Samma måne kanske lyser hos dej också.

Kram Birgit

Tandvärk

Här är det höst idag och sovarväder. Alltså det regnar småspik. Fast jag tycker det kan vara lite skönt ibland med regn.

En sådan här dag passar det bra att fylla frysen med lite bröd, vilket jag gjort.

Veckan som gått har jag varit hos tandläkaren ett par gånger. Ena dagen en liten lagning som gick galant.

Så hade jag bestämt mej för att det var ok att dra ut en tand, har inte gjort något sådant tidigare.

Tanden har besvärat mej länge av och till, så min doktor tyckte det var bästa alternativet.

Lite nervös och spänd traskade jag iväg till kliniken i torsdagseftermiddag. Men en förklarande och tröstande sköterska och en tandläkare som säger att det här kommer att går bra, så överlämnar jag mej åt dessa personer.

Visst gick det bra, bedövningen tog och tanden kom ut i massor av småbitar. " Du kan ju ta en Panodil om du behöver" sa doktorn och jag gick hem glad i hågen.

Glädjen varade en dag, sedan började det värka och helg var det.

Oj, vilken helg, Panoldil, som att spotta i havet.

Tur att det fanns lite starkare medikamenter hemma. Det gick åt en hel del.

Jag fick hjälp med mitt onda "tandhål" idag. De spolade bort matrester!!! Jag som tyckte jag varit så noga och ordentlig med munhygienen, men ,men

Tandvärken försvann och det är jag väldigt tacksam för. Det är inget att prenumerera på och inget man önskar någon heller.

Taggen, tvättar sej innan han tar en tupplur,

han hör nog smattret av regn på fönstret

Han ligger för det mesta hos mej på nätterna.

I natt när jag var vaken och hade ont

kom han flera gånger och satte sej och tittade på mej

och sedan puttade han mej i ansiktet.

Han ville säkert trösta mej, tror jag

Det har kommit fram en annan gammal katt här i huset.

Stackarn, det fattas lite morrhår och så är tyget på magen lite utslitet.

Den här nåldynan sydde mamma när jag var barn,

blev lite nostalgisk, så den fick komma fram och till nytta igen.

Birgit

40 År

I helgen var det 40 år sedan gubben min och jag sa JA till varandra, om någon undrar om vi någon gång har ångrat oss så kan vi båda säga NEJ.

När man ser tillbaka så undrar man allt vart alla dagar och år tagit vägen. Men vi kan med tacksamhet se tillbaka.

Ett innehållsrikt liv har vi haft, med både uppförs-och nerförsbackar, men vi har alltid dragit åt samma håll.

Tre fina barn har vi fått, två fina mågar och en underbar sonhustru har vår familj utökats med och sist men inte minst, livets efterrätt, våra barnbarn som förgyller tillvaron.

Vi hade valt att inte uppmärksamma dagen utan vi ville bara ta den som den kom.

Ovetande om vår dag blev vi bjudna på middag hos våra bästa vänner. Det blev en mycket fin kväll vi fick tillsammans.

Vi blev riktigt väl omhändertagna, god mat, och så det vi gillar allra mest, vaniljglass med varm hjortronsylt.

En dag vi kommer att se tillbaka på med glädje.

Barnen med familj skickade ett jättefint blomsterarrangemang

dagen till ära.

Tack så väldigt mycket "barna våra"

Lördagseftermiddagen tillbringade vi vid vår lilla sjö.

Det var varmt som mitt i sommaren och solsken,

kaffekorgen var naturligtvis också med, men inga badkläder.

Det var troligtvis sista gången för i år som vi besökte den här platsen,

men den finns ju kvar när det våras igen.

Så har vi börjat vårt 41:a år tillsammans

och hoppas på ytterligare många fina dagar och år tillsammans.

Kram Birgit