I dag åkte mina föräldrar, gubben min och jag och tittade på ett fint husbygge.
Det är nog efterlängtade dagar som blivit verklighet. Mycket sorger, arbete och åter arbete har nog tiden som ligger bakom inneburit.
Det handlar om min kusins och hans familjs hus som brann för drygt ett år sedan, det är ett hus/gård som funnits i flera generationer. Min mamma är uppvuxen på den gården, jag sprang ut och in där som barn, men även som vuxen har det varit och är en plats jag gärna besöker. Många minnen finns därifrån.
I går kom så de första delarna av huset och i dag resten. Vilket gigantiskt arbete att få alla väggar på den plats de ska vara. Fast kanske ganska enkelt för de kunniga gubbarna som arbetade där.
En fågel som håller koll på läget. Den har en fin utsiktsplats vid uteplatsen.
Så här såg det ut 29 januari 2011.
Det går inte i ord att beskriva alla känslor när något sådant händer.
Glädjande mitt i all tragik är att ingen människa kom till skada
och min morbrors hus som står några meter från branden klarade sig.
I dag, på första parkett,
tittar vi på när några takstolar kommer på plats.
Rejäla doningar behövs för att få huset på plats.
Byggherren, min kära kusin.
Ett fint hus växer fram, men det tar sin lilla tid,
inflyttningen beräknas bli i december.
Bea, dottern i huset.
..och så blev det taklagskaffe med tårta för arbetarna och vi fick vara med och fira.
Här kollar alla in på vilket fint jobb de gjort i dag.
En Akvileja som växer vid grillplatsen.
Tack för att vi fick vara med en stund i dag.
Birgit