Lite av varje...

Hoppas din 1:a advent var fin.

Vi hade en fin och skön helg, bl.a. adventsgudstjänst med mycket sång och musik och så gemensamt fika efter. Det är så trevligt att sitta ner och njuta av en kaffetår tillsammans med både gammal och ung.

Någon snö har vi inte sett till än. Det är ju så fint med snö nu när alla ljusen lyser både ute och inne.

Fast när man är ute och går i skogen är det ju lättare att gå på barmark än att pulsa i snö.

Men man får ta det som det är och acceptera vilket väder det än är.

Varför lägga energi på att klaga på vädret, det är bättre att njuta av det som är för dagen. Energin kan man lägga på något annat väsentligare.

Här har pysslats en del, lite saffransbullar har jag bakat, men jag får nog göra en omgång till innan jul skulle jag tro.

Matbröd har jag också bakat, hade fått vassla av grannen. Hon ostar alltid till jul och så får jag några liter. Brödet blir så gott.

Det tog större delen av dagen för det blev tre sorters bröd, skållat bröd, potatislimpa och te kakor.

Julmarknader har också hunnits med.

Församlingen har en sommargård och där anordnas "mini jul" varje år. Där ställer många av bygdens hantverkare ut sina saker.

Där fanns många fina hantverk att beskåda och köpa.

Hjärta till Hjärta har en secondhand butik här också och där har det också varit julmarknad.

Där kunde man fynda om man ville.

Lite adventspynt hemma på köksbordet.

Läckra pepparkaksstrumpor på "mini jul"

Jag frågade hur lång tid det tog att sticka strumporna, men hon visste inte riktigt.

De var roliga att göra , fick jag till svar.

Så söta käpphästar, de var så mjuka och lena.

Julmarknaden på " Hjärtat "

Det fanns gott om änglar i alla tänkbara modeller.

Ett hembyggt dockskåp fyllt av julpynt.

Kulor av alla de sorter.

Jag hittade den här kulan, hade en sådan när jag var liten.

Jag tror att jag fick en sådan här på en söndagsskolfest.

Den lyste när det var mörkt.

Tänk att man i en sådan stor korg med saker kan hitta ett barndomsminne

och så rinner minnena till och man hamnar i det tillfället när man fick den.

Det var i kapellet hemma, värmen spred sej i lokalen från fotogenkaminen,

en hög gran som räckte ända upp till taket? tyckte jag iaf, med ljus i.

Alla barnen fick tända tomtebloss som hängde i granen.

Lokalen var full av folk och det var julstämning.

När allt var slut fick man sin efterlängtade godis påse i papper med ett äpple

en pkt russin och hemgjord marsipan i.

Naturligtvis hade jag en nysydd klänning på mej, så julfin var jag säkert.

Ja det var då det, någon gång i början av - 50 -talet.

Kram Birgit

Hjälpsam

Har du lyckats hitta lite känsla av advent ännu?

Ja visserligen är det bara fredagskväll, men jag tycker det är skönt att få njuta av adventsljusen redan i kväll. Det sitter nog i sedan jag jobbade, jobbade jag helg så var det ju skönt att slippa städa och fixa när jag kom hem, oftast sent på kvällarna. Att gå hem när schemat sa att det var dags, det hörde inte till vanligheten. Så var det då, det kanske är bättre nu, hoppas jag.

Här har det kommit fram både stjärnor och ljusstakar som nu pryder våra fönster. Juldukarna hittade också fram, likaså adventsljusstakarna.

Några julstjärnor inhandlades och står nu också i ett par fönster.

Får se hur länge det dröjer innan Taggen nafsat sönder den ena som står i "hans" fönster, där han brukar sitta och hålla koll på läget.

Taggen är oftast med där jag är trots att han blivit en gammal man, hela 15 år.

Läste någonstans att det motsvarar 76 människoår.

Visst sover han en hel del, men nyfiken är han fortfarande.

Här är Taggen med och ska hjälpa till när jag syr.

Här har han hittat ett garn nystan, då var han inte gammal,

utan det gick undan en liten stund.

Ofta ser det ut så här när jag sitter vid datorn.

Han ska helst sitta mitt framför mej, så jag ser så lite som möjligt, bara honom.

Och så spinner han på högsta volym.

Ha en skön fredagskväll och 1:a advent

Kram Birgit

Blöt söndag

Hejsan!

En hel vecka har rusat iväg igen och snart är det advent. En härlig tid vi går tillmötes.

Baka lite lussekatter, ta fram adventsljusen och lite änglar och fixa en adventsgran, det är väl vad som jag ser fram mot i veckan som ligger framför. Fattas det något kanske, ja, lite snö som lyser upp. Det får jag inte säga högt, för gubben min vill inte ha något av den varan än. Kanske lite på julafton brukar han säga...

Hade det som kommit ner från skyn idag varit snö hade vi nog fått ganska så mycket att flytta på. Men nu var det det en mycket blöt vara som föll .

Jag trotsade regnet och tog en ganska lång promenad i dag i all ensamhet.

Luften var varm och behaglig, regnet ganska så skönt, när man är på det humöret att man accepterar det.

Som ni nog förstår var jag som en dränkt katt när jag kom hem, men vad gör det. En varm dusch, torra kläder och så en kopp kaffe och allt är som det ska.

I början av min promenad finns det vintergröna.

Den här har klätt stenen fint.

Jag går förbi ett obebott torp,

genom skog och kommer fram till en liten bäck

som det finns en liten "spång" över.

Blött, joxigt och halt, mycket stenar att parera mellan

om man inte hoppar på dom. I dag var de lite för hala för mej.

Över ett hygge och in i lite skog igen.

Ut på en liten väg som kantas av ene backar.

Ingen kantarell syntes till i ene backen i dag.

Dimma över skogen

Så den lite större vägen hem,

inte så skönt att gå på asfalt...

Nu har jag traskat upp för en brant backe

(Huldabacken heter den) och hamnat på berget hemmavid.

....och hemma väntar katten.

Han tycker det är skönast inne.

Det blev 7259 steg

Ha en bra och fin vecka

Kram Birgit

"Det lilla i det stora"

Vilken fin morron att vakna till här i dag. Sol och fullt av rimfrost.

Inte längtar jag till vintern precis, men den kommer ju antingen man vill eller ej, så man får helt enkelt acceptera att det är så. Fast egentligen har vi det ju så fint här i vårt land med årstiderna och dess skiftningar.

När jag för ett antal år sedan hade jobbat, jobbat och slitit och massor av övertid, så tog det bara stopp en dag mitt i sommaren och semestern.

Oj,oj, det var tufft.

Men livet har gått vidare och jag har fått lära mej mycket nytt och framför allt kanske att ta tillvara på stunden och se framåt och lämna det som varit.

En sak som jag upptäckt är att kunna njuta och se det vackra i det lilla.

Naturen har en läkande effekt på både själen och kroppen, därför har jag tillbringat mycket tid i skogen och sett naturens alla skiftningar, kanske med lite nyare ögon än när jag var yngre.

Så i dag när solen orkat lite över horisonten, tog kameran och jag en liten skogspromenad tillsammans.

Taggen i går kväll, kollar in läget i mörkret.

Kanske någon mus tittar fram, eller är det....

....kanske månen som dyker upp på himlavalvet.

En fin fullmåne visade sej och vi fick njuta av den.

Rim frost är så vackert i solsken.

Spireabusken var så fint klädd med spindelnät och frost.

Vid tvättvindan hängde en tråd, så lång.

Jag trodde först att det var snöret som gått av, men det var en "spindeltråd".

Några små rosor trotsar kylan och blommar fortfarand.

Ett av barnbarnen har "pärlat" detta hjärta, som nu pryder ett av våra träd.

När man tittar och ser det lilla,

kan man upptäcka små konstverk som naturen åstadkommer

på egen hand,

kanske med hjälp av lite vind och kyla förstås.

Det går att njuta av några vattendroppar som solen speglar sej i, också.

Taggen igen, ville visst inte vara med på kort den här gången.

Men vi önskar er alla en skön lördagskväll

och en fin Fars-dag.

Kram Birgit

Snabbvisit

I går, söndag, blev det en snabbvisit till Mosås.

Sonen ringde på morronen och undrade vad vi hade för oss. Ja, inget speciellt, vi ska gå på förmiddagsgudstjänst och sedan har vi inget, svarade jag.

Har ni lust att komma och äta middag hos oss? Inte tackar man nej till en sådan inbjudan, och så att få träffa de små telningarna också.

Efter gudstjänsten drog vi iväg de 17 milen, inte nästgårds precis, inte här i söder iaf.

Väl framme blev vi glatt mottagna, och sedan bjöds det på älggryta, inte illa.

Det känns så lyxigt att få sätta sej vid dukat bord och bli serverad mat.

Jag njuter varje gång det är så.

Lite senare när mörkret började falla styrde vi kosa in till Örebro och Svampen fick ett besök. Det första för min del, trots att jag varit i stan så många gånger.

Ett fint ställe, även kvällstid, kan rekommenderas.

Utsikt över delar av en upplyst stad.

Det är platt, inte alls berg och kuperat som hemma hos oss inte.

Ett upplyst vattentorn

Hugo hade precis lärt sej spela schack

och då måste han ju få utmana farfar.

Hugo har sagt schack här,

farfar funderar, hur gör jag nu då?

Molly: men farfar då, jag hejar på dej.

Hugo vann med två - ett, det var nog tur att det blev så...

Molly och farfar.

Hej där, vad håller du på med?

och vad sysslar ni med där ute i cyber rymden?

undrar nog den lilla tösen.

Kram Birgit

Räkmacka m.m.

Vilken lyx, att på fredagseftermiddagen bli bjuden på kaffe och räksmörgås.

Det var föräldrarna mina som fixade detta kalas för gubben min och mej.

De bor ju så bra nu i sitt trygghetsboende, gemensamt förmiddagskaffe ordnas varje vardag.

Gemensamt allrum där både herrarna och damerna sitter och "skvallrar". Ingen behöver känna sej ensam, för vill man ha sällskap så kan man få det.

Trevlig värdinna och en hjälpsam vaktmästare som fixar det mesta.

Tillgång till café där det finns mat, mackor och fikabröd.
Vårdcentral ett par trappor ner.

Det var en riktigt smarrig räkmacka vi blev bjudna på.

Promenad hem i mörkret.

Gatljuset speglar sej i ån, som jag går utmed på vägen hem.

Kärleksstigen, heter vägen utmed ån.

När jag lämnat den är det bara uppför tills jag är hemma igen.

I dag har vi varit och tänt ljus

för vårt lilla barnbarn, som fick flytta direkt till himlen.

Önskar dej en fortsatt skön lördagskväll

Kram Birgit

Höstlov

November och varmt och skönt ute. Solen har lyst med sina bleka strålar och förgyllt dagarna.

Man får verkligen ta vara på och njuta av de fina dagarna.

Min mamma säger att förr så räfsade, krattade, hon löv på Viola-dagen, 29 oktober. Då hade löven fallit från sina grenar.

Visst står de flesta träd nakna i skogen, men på de flesta av våra fruktträd sitter de granna löven kvar. Så här har det inte krattats så mycket än. Hoppas nu bara inte snön hinner komma innan trädgården blir städad.

Det är ju höstlov nu, så vi har haft besök av lite småfolk.

Glada och förväntansfulla barn anlände tillsammans med mor sin. Fort nog, enligt barnen, kunde ju mamma inte åka hem. Fast jag tycker ju det är trevligt och roligt att få en liten pratstund och umgås med deras mor. Så en liten stund blev hon kvar.

Konstigt, man hinner med många olika saker när man har barn på besök, det är så mycket som ska göras.

Det krattades lite löv och skogen fick ett besök. Att klättra på stora stenar och balansera på ner fallna träd är en upplevelse för barn som bor på slätten. Uppförsbackarna vi bjuder på här är inte lika populära, förstår inte alls....

Ett par glada och trötta barn återlämnades till föräldrarna i dag, och ett par nöjda morföräldrar återvände hem.

På vägen hem i skymningen var det mycket trafik. Vi såg ett pärlband av röda lyktor så långt vi kunde se framåt, och mötande trafik hela tiden.

Jag kom att tänka på något som min morbror eller mamma berättat för oss.

I början på trettiotalet var mammas morfar på besök i hennes hem.

Bilarna hade precis börjat köra utanför på vägen. Kanske en eller två bilar per dag!

Den gamle mannen såg någon eller ett par bilar passera. Hans kommentar var:

" Kan di ha ärne alle?" - Kan de ha ärenden alla?-

Ja man kan ju undra, har alla ärenden att uträtta, som är ute och åker i dag? Säkert.

Tänk vad tiderna förändras under en livstid, undrar vad den gamle mannen skulle ha sagt i dag?

Fortfarande mycket löv kvar på Åkerö-trädet och päronträdet.

Det finns gott om smultron kvar, till barnens förtjusning.

Även jag går och smaskar av dom fortfarande.

Lite ner fallna löv finns det allt.

Japansk lykta, lyser upp.

Fast egentligen tycker jag det är ett ogräs, de sprider ut sej i massor.

Tusensköna, blommor fortfarande i gräset.

Här får morfar hjälp,

körsbärsträdet har tappat de flesta löven.

Skjuts tillbaka från komposten.

Hej å hå, det var visst full last, och lite luft i hjulet.

Naturligtvis är Taggen med och håller koll på vad vi gör.

Han finns alltid i närheten.

Kram Birgit