söndag 24 februari 2013

Sportlov och Ipad

 
Så var sportlovsveckan ett minne blott, jag hade sett fram emot den. Men den började med magsjuka här i huset, därför blev sportlovsbesöket någon dag kortare än planerat.
Vi fick iaf några dagar tillsammans då vi umgicks, åkte spark och skridskor. Dagarna går så fort och snart är lovet över och det är skoldags för barnen igen, och den vanliga lunken rullar på här i huset.
 
 
 
Jag tycker om att titta på fåglarna som kommer och äter hos oss.
Det är inte så många samtidigt,
 kanske beroende av de små fyrfotadjuren som också finns här.
Herr och fru domherre har besökt oss flera dagar nu,
de lyser verkligen upp med sin fina färg.

 Ett fint motiv men en dålig fotograf.....eller ska jag skylla på kameran
nej jag tror det är störst fel på den bakom kameran.
 
 Skridskotime..
här går det undan
 
 Varm saft smakar gott..
 
 En liten näbbmus tittade fram och åt på bröd som någon tappat.
Ååå så söt var grabbens kommentar,
han ville så gärna ta upp och hålla den
men det tyckte inte jag, så vi stod en bra stund och tittade på den
innan den smet iväg.
 
 
 Mor min 87 år ung, har sagt att det skulle vara roligt att ha en Ipad.
Sagt och gjort så införskaffade vi en sådan nu i veckan,
och i dag var det premiär. Mycket information att ta in,
 men får hon sitta i lugn och ro och testa, så fixar hon det snart.
Snart spelar vi nog Wordfeud för fullt.
 
Farsgubben funderar allt på hur allt detta kan fungera,
 kanske inte att undra på när man närmar sig 90, med stormsteg
 
 
Birgit


lördag 16 februari 2013

Utsikt från köksfönstret

 
 
Åter en vecka att lägga till handlingarna.
En vecka då solen inte synts till, inte här hos oss iaf.
Men jag vet ju att den finns bakom molnen och tittar fram rätt vad det är. Men visst är det lite lättare när den skiner och det gråa försvinner för en stund.
Alla hjärtans dag har också passerat. Jag minns den första "alla hjärtans dag" som jag registrerade. Det måste ha varit 1971, jag gick då elev på operation i Västervik. En av sköterskorna där klistrade röda hjärtan på alla träskor som stod i "slussen" in till operation. Jag kommer ihåg att många blev glada och överraskade för den lilla uppmuntran.
Ett större minne , vår son föddes på Valentindagen, oj så många år sedan....  jag börjar visst bli gammal!
 

 
Jag brukar ju berätta att jag saknar min katt och det gör jag, men som tur är, säger jag,  finns det flera katter runt omkring oss. Jag kan ju sitta och titta på dem när de strosar runt i trädgården.
En nyinflyttad liten katt har hittar skatboet som finns i pilträdet hos grannen. Skatorna var inte så glada på katten.
 

Grå dag, snö, en grå katt och en svart vit skata, inte lätt att få till på bild.
Katten sitter högt upp i trädet, skatorna tjattrar
 och nyper honom i svansen, men katten är envis
 
 
 En skata kommer in för anfall, katten sitter kvar.
Jag tror att skatorn gav upp först, för de försvann
och s.s hoppade katten ner.


Den här stora fågeln satt länge på fröautomaten...
 

...
.. vi trodde det var fel på den för den satt där så länge, alldeles stilla.
Men den flög iväg, kanske vilade den middag??
 
 
 
Fortsatt skön helg
Birgit

söndag 10 februari 2013

Promenad

 
 
Har du haft en skön helg?
Det får jag säga att jag/vi haft. Det fanns inget inskrivet i agendan, kändes riktigt lyxigt. Det är inte ofta det är så.
 
Det blev en riktigt skön dag. Vi tog en skogspromenad, gubben min "stövlade" iväg genom skogen där ingen gått tidigare, nu i snön, jag tog en lite enklare runda där det var mera lättgånget.
 
Jag som har gnällt så mycket över vintern och längtar efter våren, tänkte om lite i går, när jag gick i skogen.
Man måste ju leva i nuet och ta vara på det som är. Trots att solen inte syntes till, det var grått och lite snöfall så kunde jag njuta, av knarret under skorna, tystnaden och fågelsången.
 
Här kommer massor av bilder från promenaden
 
 
 Börjar med backen upp mot förskolan där två av våra barn gick för många år sedan.
Vårt hus ligger till vänster om det röda.
 
 Inte många som gått före mig här.
Härligt knarr under skorna...
 
 Har man tid och tittar sig omkring kan man/jag upptäcka
mycket vackert, i mina ögon iaf.
Här ser det ut som någon spritsat grädde på grenen,
 med min fantasi blir det så.
 
 Skogsväg i kanten av en mosse.
 
 Lite snö på en liten gren,
 
 En "garnerad" grangren.
 
 Den här kompisen har jag stött på flera gånger
vid den här björken.
 
 Backe ner och backe upp igen.
 
 Sedan tog jag vägen ut mot Harg för att möta gubben min,
han kommer långt där borta, som en lite prick.
 
 Hemma på "mammas gata" igen
 
 Baksidan av vårt hus
 
 Så var det dags igen att få undan lite snö,
skönt att ha bra hjälpmedel när det blir mycket snö eller blöt sådan vara.
 
 
Så var vi hemma igen efter en skön tur i både skogen och på vägen.
Rödblommiga om kinderna, varma och en skön känsla i kroppen
vad mer kan man önska? kanske en kopp kaffe....
 
 
......och på köksbordet står en bukett med gula tulpaner
och sprider glädje. (älskar tulpaner)
 
 
 
Ha en bra vecka
Birgit

onsdag 6 februari 2013

Blandad kompott

 
 
Hejsan!
 
Här har varit stiltje på bloggfronten ett tag, även på fotograferandet. Fast mina /våra dagar har inte bestått av stillestånd, det händer lite varje dag.
 
Gubben min har fixar till vår hall, när han börjar ett projekt så håller han på tills allt är klart. Så nu har vi en ljus fin gammal/ny hall. Tänk vad lite färg och nytt golv kan göra att allt känns nytt.
 
Förra veckan gick i sjukdomens tecken, inte jag, utan föräldrarna, stackars dom..
magsjuka, diabetiker och "lite" äldre går inte så bra ihop, men allt har ordnat sig och de är på benen och hämtar krafterna igen.
För första gången på 40 år ( farsgubben har varit diabetiker så länge) fick vi kalla på hjälp för att få upp blodsockret. Med lite bävan ringde jag sjukvårdsupplysningen, har inte så bra erfarenhet därifrån tidigare, men den här kvällen fungerade allt perfekt, vänligt bemötande och smidighet.
Hjälp anlände och så blev det en tur med ambulans till stora sjukhuset. Lördagkväll, avlöningsdag = inte kul på akuten. Vi blev förberedda på att få vänta, och det fick vi. Farsgubben fick ju iaf. ligga, jag satt på en pinnstol hela natten tills doktorn sa att nu får ni åka hem, skönt. Hur tar man sig hem fem och en halv mil tidig söndagsmorron? Ingen hjälp där inte, landstinget ska spara, bara att ringa gubben hemma, "nu får du komma och hämta oss".
Hem kom vi lyckligt och väl s.s. men trötta.
Ser jag i backspegeln så tycker jag vi har en bra mycket sjukvård, trots lite stånk och protester från min sida.
Nåväl, nu är detta historia och vi får blicka framåt och hoppas på att vi får vara friska.
 
 
Vädret här vet visst inte om det ska fortsätta vara vinter eller bli vår, ena dagen sol och tö, nästa kallt och snö. Men februari är ju snömånaden har jag fått lära mig, så det är bara att vänta, våren kommer, det är jag säker på.
 
 
 Ån jag passerar när jag går till föräldrarna.
 Det är alltid vackert där, vilken årstid det än är.
Härligt att se alla skiftningar i naturen.
 
 Trots vår kuperade bygd, så finns det även lite vida vidder.
 
 Fåglarna har börjat att sjunga för fullt nu, det är så härligt att höra dem,
en antydan om att våren är på väg.
 
En liten stackars snödroppe har hittat upp genom stenarna
 vi lade mot husgrunden förra sommaren.
 
Den här välgödda fågeln har fått ett nytt hem hos oss.
Den stod länge i secondhandbutiken som vi är i ibland,
jag tog på den varje gång jag var där, blev lite förälskad i den.
25 kr och den blev min.
Nu står den på byrån i vår nyrenoverade hall och håller koll på läget.
Varför köper man en sådan, det undrar jag också...
 
 
Ha det gott
Birgit