I dag åkte mina föräldrar, gubben min och jag och tittade på ett fint husbygge.
Det är nog efterlängtade dagar som blivit verklighet. Mycket sorger, arbete och åter arbete har nog tiden som ligger bakom inneburit.
Det handlar om min kusins och hans familjs hus som brann för drygt ett år sedan, det är ett hus/gård som funnits i flera generationer. Min mamma är uppvuxen på den gården, jag sprang ut och in där som barn, men även som vuxen har det varit och är en plats jag gärna besöker. Många minnen finns därifrån.
I går kom så de första delarna av huset och i dag resten. Vilket gigantiskt arbete att få alla väggar på den plats de ska vara. Fast kanske ganska enkelt för de kunniga gubbarna som arbetade där.
En fågel som håller koll på läget. Den har en fin utsiktsplats vid uteplatsen.
Så här såg det ut 29 januari 2011.
Det går inte i ord att beskriva alla känslor när något sådant händer.
Glädjande mitt i all tragik är att ingen människa kom till skada
och min morbrors hus som står några meter från branden klarade sig.
I dag, på första parkett,
tittar vi på när några takstolar kommer på plats.
Rejäla doningar behövs för att få huset på plats.
Byggherren, min kära kusin.
Ett fint hus växer fram, men det tar sin lilla tid,
inflyttningen beräknas bli i december.
Bea, dottern i huset.
..och så blev det taklagskaffe med tårta för arbetarna och vi fick vara med och fira.
Här kollar alla in på vilket fint jobb de gjort i dag.
En Akvileja som växer vid grillplatsen.
Tack för att vi fick vara med en stund i dag.
Birgit
8 kommentarer:
Ja fy, bränder är hemska. Men det var ju som sagt tur ingen kom till skada.
Ljuvlig liten fågel och jag måste erkänna att jag aldrig sett en Akvileja förut. Kul!
Det är otroligt vad fort det går att sätta ihop ett hus.
Kram!
Bränder är tragiskt! Så skönt för dem att få flytta in i ett så fint hus.
Ha det fint och kram!
Oj vad jag hade mycket att läsa hos dig.Det var många fina saker som ni har hunnit med. Härligt med besök hos barnbarn och även göra utflykter tillsammans med kära vänner.
Det var så längesedan som jag hade tid att sitta ner vid datorn och läsa bloggar och göra några kommentarer. Maj månad har bara försvunnit. 2 veckor tillbringade jag ömsom i sängen och på soffan, åkte på en envis influensa. Resten av månaden har varit utvecklingssamtal och det vanliga jobbet. Nu hoppas jag på en lite lugnare period.
Kram! Märta
Det är fascinerande att titta på när ett hus "anländer" och på ett par dagar så står det på plats. Visserligen bara ett skal - inredningen tar lite längre tid.
Det måste vara en hemsk upplevelse att se sitt hus brinna ner. Det finns så mycket oersättligt. Livet måste gå vidare och jag hoppas att det finns glädje i att se det nya växa fram.
Önskar dig en trevlig helg.
Kram Viola
Kommer ihåg det där inlägget om när huset brann ner. Måste ändå kännas skönt att kunna starta om igen?
Ha nu en skön vecka!
Ja hej, det är bara jag som tittar in för att se om det hänt något!
Ha det bra!
Kram
Ja, bränder är inte roliga!
Och förstås ännu värre när det är en gammal släktgård, som brinner upp!
Så skönt för din kusin och hans familj att det nya bygget kommit igång!
Kram, Monica
Skicka en kommentar