Jag förstår vad namnet kommit från.
När man väl kommit till toppen så stupar bergsväggen rakt ner i sjön, tittar man ner så "hisnar"man, iaf jag.
En dag nu i helgen så tog vi oss en tur upp på berget, det regnade lite när vi påbörjade vår färd, men när vi skulle gå till fots den sista kilometern, i uppförsbacke, så slutade det regna.
Väl uppe, och det är verkligen lön för mödan, öppnar sej naturen i ett fint panorama, molnen lättade och strax så tittade även solen fram.
.
Vy åt söder, Åsunden heter sjön.
Kättilstad kyrka skymtar långt bort i öster
Samma bild söder ut, men en liten stund senare när solen tittade fram
Bild norr ut genom en tallgren.
Fokus har hamnat fel, men det som syns suddigt långt borta, ca 1 mil, är Rimforsa.
Ryggsäck med fika är ju ett måste när man är ute i naturen.
Paraplyerna som vi aldrig brukar bära med oss annars,
fick följa med den här dagen, de kom inte till användning.
Gympaskorna var en miss,
det blev sjö i dom, skulle ha tagit kängorna, men vad gör väl det.
En härlig och fin promenad och en naturupplevelse rikare blev vi .
4 kommentarer:
Birgit, vilka hurtbullar ni är! Men jag förstår att de var vackert när ni väl var uppe!Underbara bilder!
Önskar dig nu en fortsatt skön vecka.
Kram från mig.
Vilken vacker natur och fina foton!
Hisneklint, bara namnet!!! För mig, som lider av höjdskräck, låter det verkligen avskräckande! Så därför är jag extra glad, att du visar hur vackert det kan vara, om man vågar! Fast man behöver ju inte gå så nära kanten...
Kram, Monica
Vilken fantastisk utsikt, verkligen lön för mödan!
Ha en skön helg
Kram Anita
Skicka en kommentar