Pingst

Hejsan!
Åter en helg har försvunnit,som vi får lägga i minnenas arkiv. Det är ju bra att ha massor av kort, då minns man ännu bättre hur det var den här helgen.
Yngsta dottern och deras två barn ( maken jobbade ) har varit på besök.
Härligt att få lite tid tillsammans och lära känna den minsta lite mera.
Vädret har varit blandat här, en del sol och lite regn. Regnet förstörde det för gubben min, han skulle klippa gräset till helgen, men det gick inte. Det kom " höskämma på höskämma" som han uttrycker det när det småskvätter hela tiden.  Gräset finns ju kvar och kanske ännu lite längre, så det är bara att hoppas på gräsklipparväder i morgon, och det ser det ut att bli.

 Förra helgen gick vi uppe på Borgarberget, som ligger mitt i samhället.

Det är fin utsikt där. Lite lagom motion att bergsklättra dit upp.

Sedan ska man ju ner också, då valde vi den brantare delen, 

unga och viga som vi är, hm. 

Men det gick bra, man får ta det i sin egen takt bara

 och med lite handräckning på de svåraste ställena och ner kom vi.

 Jag tycker vår flagga är så fin.

 I torsdags kom Mia och barnen,

 sandlådan testades i kvällssolen.

 Ett besök och lite trädgårdshjälp i Skärstad blev det i fredags.

Barnen hade hur roligt som helst. 

  Rallykörning med Albins gräsklippare var nog höjdpunkten. 

 Är man i Motala någon av de här dagarna så kan man bara inte missa 

att det är Vätternrundan av något slag. 

Det är trångt, massor av bilar, folk, cyklar och reklamjippon m.m.

Det finns flera olika klasser av detta lopp.

Skärstadsbarnen var anmälda till minivättern, lite lagom sträckor för 7- och 8-åringar.

Jag tror barnen är lika spända som de vuxna, när de ska starta, och ser fram emot att komma i mål. 

Här kollar Albin och Seth på Hanna när hon ska starta.

 En lycklig tjej med medalj på magen, hon klarade loppet med glans.

 Seth körde inte loppet, men han provade på en lite annorlunda cykel .

  

 Full koncentration när Albin står i startgroparna.

 Hemma igen.

Morfar och Tess samtalar visst om något viktigt.

 Du mormor vad är det här för blommor?

Tess hittade ett par mogna smultron, det gillade hon.

Nu är det tyst i huset igen, inga barn som springer, 

ingen som ropar på mormor eller morfar,

eller någon som kommer och sträcker upp armarna och vill bli buren.

Jag är så glad och tacksam för alla våra småttingar och deras föräldrar,

 grabbarna vill nog inte bli kallade små längre skulle jag tro,

 som vi får dela livet med.

Birgit