Bara tacka och ta emot

Bara tacka och ta emot säger man, nu får man ta emot, men tackar gör jag inte. Nej, snön kom alldeles för tidigt, enligt min uppfattning.
Fast visst blir det ljust och fint ute, och ganska mycket extra träning blir det ju av att skotta snö.
Snön var blöt och klistrig så det var lite svettigt en stund.

Ska postbilen komma intill postlådan och jag ta mej ut dit och till lite andra ställen, så är det bara att jobba på. Gubben min är ju inte hemma och kan hjälpa till i veckorna, tyvärr.
Ska inte klaga, än fixar jag ju det.


Man får vara på sin vakt också när man är ute och går så man inte hamnar på rumpan och ev. på akuten, det vore för trist. Bäst att gå försiktigt och "trippa" fram, för inne kan jag ju inte hålla mej, trots snö och halt väglag.

Jag får väl inte bara se det ur min synvinkel, det finns ju flera jag och många är nog glada över att den vita varan kommit. Barnen t.ex.

I måndags var det en vacker dag, kallt och sol, massor av rimfrost.

Solen värmde på staketet så det rök, jag eldade i kaminen,

vår lilla gran var fint "pyntad",

Taggen trivdes bäst i fönstret över det varma elementet.

I tisdags såg det lite annorlunda ut,

men ganska vackert trots att jag inte gillar snön.

I dag torsdag, när jag kom hem efter att ha tränat, tittade solen fram.

Taggen lite fundersam, vart ska jag ta vägen?

solstrålar i snön.

Kram

Moby

Moby, så heter huset där jag är uppvuxen och mina föräldrar fortfarande bor. Det är en röd liten stuga som ligger i en skogsbryn, väg framför tomten och så en järnväg strax intill, ganska så idylliskt tycker jag.

Jag åker dit en eller ett par gånger i veckan.
I dag var vi där en sväng på förmiddagen, fikade och så fixades det lite med vattenreningen, det finns ju inte precis kommunalt vatten ute på vischan, så det kan vara lite pyssel med både det ena och andra.
Solen sken från en klarblå himmel, så vi tog oss en liten tur ute i trädgården och på vägrenen.

Svanarna som bor på åkern på andra sidan vägen.

De gillade inte när jag närmade mej med kameran, utan promenerade iväg.

I dag var det fullt pådrag på andra sidan järnvägen.

Några grabbar körde motorcross eller speedway??

runt en stor åker, varv efter varv. Inte blev de trötta inte.

Om jag vore ung skulle jag gärna velat testa ett varv...

Polisen som pappa tillverkat för många år sedan vände ryggen till oväsendet.

Orkade nog inte bry sej, stackaren har ju stått ute i ur och skur länge.


Här går det undan, tror jag.

Ingen ville vara med på kort.......

Snöstakarna är satta för länge sedan, skönt att den vita varan inte anlänt än.

Kan vänta till jul, kanske

I eftermiddags fick vi besök av dessa två sötnosar och deras matte och husse.

Stora tjejen heter Alice, den lilla Saga.

Kram Birgit

Novemberdag

I dag har det varit riktigt novemberväder här, sol, blåst och regn, men dagarna försvinner ju fort vilket väder det än är.
Grått och mörkt, men visst kan man hitta ljusa eller fina saker och detaljer ändå tänkte jag, så jag gav mej ut på upptäcktsfärd. Inte så långt, men runt huset och lite till, vädret ändrar sej ju fort och det såg lite oroväckande mörkt ut.

Vacker himmel innan skyarna mörknade.

Solen glimmar i ett vattenspår på gatan.

Tyvärr suddigt, men fåglarna vid sin matautomat är rogivande att titta på.

Jag minns att jag i min ungdom tyckte det var konstigt att äldre kunde sitta länge

och titta på fåglarna när de åt.

Men jag är ju inte sämre än jag kan ändra inställning,

eller kanske jag är bland de äldre nu, vad vet jag??

Vattendroppar på en gren i en rishög

Himlen mörknar och jag behöver nog dra mej hemåt

Jag hann inte riktigt hem innan det började regna och blåsa.

Vimpeln snodde sej rejält om flaggstången, hoppas den "knyter" upp sej själv.

Kram Birgit

Följ med på min promenad...

1 november visade sej från sin bästa sida här hemma hos mej. Visserligen var Taggen lite blöt när han kom in från sin morrontur ute i morse, men det dröjde inte många timmar innan molnen lättade och solen tittade fram.

I dag skulle jag gå och hälsa på en gammal god vän, som tillhör församlingen också. Hon bor på ett demensboende här .
Tyvärr är hon sämre i sin demens och känner inte igen mej längre, sitter mest och sover, men vi kan sitta och hålla varandras händer en stund. Det ger ju lite kontakt iaf, och det är ju så sjukdomen är.

Ni ska få följa med på min promenad till äldreboendet, backe ner, backe upp och så tillbaka.

Här är jag nästan uppe vid äldreboendet,

solen värmer på vägen så det blir lite dimma,

backen jag kommit upp för.

Gratisbuss finns som kör i samhället mellan olika inrättningar

och bostadsområden. Många äldre utnyttjar denna tjänst.

Backe upp igen, snart hemma, sju minuter till.

Parksoffa som kan vara bra att kunna sitta och vila på
Några änder låg och solade på en brygga.

Trädkramare? nej han hade en motorsåg med sej högt där uppe och sågade ner grenar,
det såg ganska farligt ut. Men han var säkert kunnig på sitt område.
Strax utanför oss har de grävt upp gatan för att fixa något med fjärrvärmen.

Hemma igen, räfsade lite löv igen, det finns massor kvar,

så jag hoppas på flera fina dagar.

Kram Birgit