Vårblommor

Det har visst blivit glest mellan inläggen, men jag är ofta inne kollar vad ni andra har för er. Alltid lika roligt att se hur ni har det.

Våren har hittat hit nu, fast det är fortfarande lite kallt ibland. Utearbetet är i gång, städar både i trädgård och bodar. Trädgårdsmöblerna har fått nya dynor och är redan invigda, trots lite kyla.
Gubben min och jag är riktigt glada åt att sitta ute och fika,så fort det bara går. Våra barn med respektive säger att vi inte går efter temperatur och väder utan efter almanackan...  så kanske det är. Det finns ju jackor att ta på sig! Ha, ha.

Ett annat vårtecken är att vi ser grannarna lite mera, det blir små pratstunder över staketet, riktigt mysigt.

 Förra veckan var Åsa och barnen hemma. Vi var naturligtvis och kollade på blåsipporna vid sjön.

men oj vad det blåste kallt, det blev ingen längre stund där.

Men Hanna lekte och plockade blommor.

 

Läckra stövlar

 

 Farsgubben är bra att ha.

Vi var och tapetserade Hannas rum nu i veckan, då visade det sig att deras slang till centraldamsugaren hade gått sönder. Visst, min händiga hälft tog med sig slangen hem, fixade och donade,och till sist lödde han ihop trådarna till strömbrytaren och vips så gick den att använda igen.

 

 I hagen utanför hos oss blommar det för fullt nu, alldeles blått...

 ...bland hasselsnåren

 Även rödsippor finns det där..

 

 ...och vitsippor

 

finns även i vår trädgård

 

 

Önskar er alla en skön helgdagsafton.

Krondiamantbröllop

Hej, hej.

Vilken förmån och lycka att få dela livet i både med- och motgång. Från det man var ung till man är gammal och grå, och att relationen fortfarande håller, och kärleken finns kvar.
Mina föräldrar får uppleva detta, de har varit gifta i 65 år i dag.
Hur lyckas man med detta är det många som frågat.
Jag har inget svar, men jag tror man måste ge och ta, prata och lyssna, man slipas ju lite för varje år som går och lär känna varandra mer och mer.
Har man varit gift så många år är man välslipad och putsad som en vacker diamant, tror jag, och diamanter är starka och skimrar så färgglatt. Det gör också äldre personer i mina ögon och framförallt mina föräldrar.

 Blommor dagen till ära.

 

 Jubilarerna

( Bild: Eva Borg, deras trevliga och omtänksamma värdinna på boendet)

 

Trevligt förmiddagsfika med tårta,

tillsammans med de andra boende på trygghetsboendet.

Det står en gammal tramporgel där.

Gubben min fick i uppdrag att spela och sjunga och han fixade det.

 

 

 Lite mera blommor.

 

Inte slut på firandet inte,

 i morron torsdag fyller mor min hela 87 år,

 GRATTIS.

Fest

Hejsan!

Hoppas du haft en fin helg. Vi hade en riktig lyxdag i går.

Det bar av till Örebro igen. Den här gången hade vi med oss äldsta dottern och hennes två barn.
En spännande resa för barnen, även mamma tror jag. Vi skulle träffa minsta kusinen.
Det var bjudet till kalas.

Vi hade väntat oss fint väder och sol på resan, men det var massor av nyfallen blötsnö på vägen genom skogarna och inte tala om när vi åkte hem, hade de plogat vägen.
Men i dag skiner solen.

Väl framme träffades kusinerna, föräldrarna, och vi den äldre generationen, till en helmysig eftermiddag, med mat och tårtkalas.

Här kommer en hel rad av bilder.

 Gubben min och jag var lite intresserade av att se hur långt blåsipporna har kommit på vårt smultronställe. Så vi tog en tur ut och tittade i dag.

Nu blommar sipporna för fullt. Härliga vår.

 

 

Kalaset i går....

  Mia hade fått "hjälp" av sin en veckor gamla tös att baka kakmonster.

Inte illa, eller hur.

Mia är en hejare på att baka och pyssla och få till det där lilla extra.

 

Hanna hade väntat sååååå på att få se och framförallt hålla sin nya lilla kusin.

 

 Farfar med sina tjejer i knät.

Undrar vad farfar och Alva diskuterar?

 

Molly ville också bekanta sig med Tess.

 

Så fin du är...

 

 Det är jag som är din kusin Molly förstår du...

 

 Du och jag ska bli riktiga kompisar, bara du växer på dig lite...

 

 Det blir väl bra...

(Korten på Molly och Tess har Lovisa tagit)

 

Huvudpersonen tog det lugnt större delen av festen.

 

 Mamma Mia hade bakat tårta också för att fira födelsedagar.

 

 

Tack för en jättefin födelsedagsfest hos er.

 

 

Mötet

 Första mötet, vad vi har längtat efter det. Visserligen har det inte gått många dagar än sedan pyret kom till världen, men att få se, hålla och snusa på henne är underbart. Bilder har vi ju fått , många, men att få möta henne ansikte mot ansikte är något annat det.

Så i måndags var den stora dagen då vi styrde kosan mot Örebro, för att först möta upp storebror när han slutade skolan. Vi möttes av en sprudlande glad  grabb, så härligt med denna äkta glädje, och lyckan av att få visa upp sin lillasyster.

 Syskonkärleken går inte att ta miste på.

 

 Aha, är det du som är mormor?

 

 Mormors axel går visst också att sov på.

 

 På vägen hem stannade vi till i Mosås och hälsade på.

Vårkänslan infann sig när jag såg barnen leka i sandlådan.

 

Molly i farfars knä, hon har ätit choklad och blivit kladdig,

ser du det farfar? Kan du hjälpa mig?

Jodå, hon fick hjälp.

 

 

Det blev en dag då vi fick träffa fem av våra barnbarn,

de andra två hade vi haft förmånen att besöka dagen innan.

Barnbarnen är verkligen livets efterrätt.

 

När jag tänker på våra barn och barnbarn blir jag så glad och tacksam

för vad livet har gett oss. Man känner sig priviligierad.

Att det kanske fanns mindre bra dagar ibland när barnen var små och vi jobbade,

är naturligt, men minnena jag har är positiva och glada.