Vandringsled

I början på veckan, när det var så varmt och fint väder passade gubben min, jag och ett par vänner att gå östgötaleden en liten bit. Vi har pratat om den här sträckan ett bra tag, det är en sevärdhet där, vi gärna ville se, vi har bara inväntat fint väder.
Med matsäck i ryggsäckarna drog vi iväg på förmiddagen. Vi hade planerat att börja vid Pinnarp, en vacker plats där det är mycket turister på somrarna.
En vandringsled är ju alltid markerad, men här fanns ingen markering som visade var vi skulle gå in i skogen från vägen. Fram till rondellen här var det markerat, sedan fanns det inget mera. Men vi hade karta med oss så efter lite vimsande så hittade vi markeringarna, ganska så långt in i skogen, och kunde på allvar börja vår vandring.

 Vi parkerade en av bilarna här och började vår vandring.

 Vi gick utmed en å som porlade så härligt.

Efter ca tre km med nästan bara uppför kom vi fram till en askäng.

Där blommade en gammal sort påskliljor.

 Vi är ungefär halvvägs, ska till Humlehögsravinen.

 Vi fortsätter genom skön fin skog.

 Så är vi framme vid ravinen.

Höga branta klippor på båda sidor.

 Oj, vilken djup ravin, mäktigt att se, men svårt att fånga på bild.

Ett träd har ramlat och ligger som en bro över ravinen.

 Så var vi framme vid målet efter några timmars vandring.

Här hade vi parkerat den andra bilen, 

vi var kanske lite lata som inte gick tillbaka också, men det får man väl vara ibland.

Vilken förmån vi har som kan och får vara ute i naturen,

 och få uppleva allt vad den har att erbjuda.

 Valborg firade vi på församlingens sommargård, 

med sång och musik, kaffe med dopp,vårsånger, vårtal

och till sist ett fint fyrverkeri från en flotte i sjön.

I dag började jag väva igen efter vinteruppehållet.

Det är en skön avkoppling, 

och roligt att se vad som växer fram efter varje slag.

Ha det gott.