Flicka från backafall...

Nu är vi hemma igen efter en underbar minisemester.
Ni kan nog gissa var vi varit när ni läser rubriken. Den visan nynnade min käre man på nästan hela dagen.

Alltså vi var på Ven, äntligen fungerade det så vi och våra vänner kunde cykla en dag där. En helt fantastisk upplevelse tycker jag. Fint landskap, mysiga cykelvägar, ibland vägar nere vid havet ibland uppe på platån, vind, sol och många trevliga människor.
Vi hade precis lagom cykelväder, sol och lite moln .

Vad spännande det var, vi var de sista som kom ombord på färgan kl 10:00 och kön bakom oss var lååååång. Med andra ord mycket folk på färgan, men vi kom över.
Hur skulle det gå med cyklarna som vi hade valt att INTE förboka, inte bara brant utan jättebrant backe upp till uthyrningen, massor av människor, många sprang, men varför ska man oroa sej. Där stod ju inte bara en cykel utan tusen kanske. Har man bara lite tålamod så ordnar sej allt. Vi fick varsin cykel och så var det bara att ge sej ut på äventyret.

Färgan över till Ven,

vi var alla förväntansfulla

Väl uppe för backen stod alla dessa gula fina och bekväma cyklar

utsikten var fantastisk

Lite fika och så var det bara att trampa iväg

Fina härliga cykelvägar

ibland på slät mark, ibland branta upp eller nerförsbackar

nerför de branta backarna var man tvungen att gå.

Tycho Brahe´s museum fick ett besök av oss, intressant.

Roger kollar avståndet mellan stjärnorna (tror jag)

Utsikt vid Kyrkbacken, vä. sidan av ön

Rastade gjorde vi, här äter vi korv och bröd

vid Norreborg på östra sidan
Där var också en gästhamn som var full av båtar.


Utsikt över hamnen
fina blommor fanns det på många ställen utmed vägen
Ven´s egen glass passade vi på att äta medan vi väntade på färgan
som tog oss till fastlandet igen på kvällen.
Vi var alla helnöjda och trötta när vi lämnade ön.
Cykelturen och glassen kan vi varmt rekommendera.


Hemma igen efter en oförglömlig dag,
där väntade Taggen på oss.
Han hade blivit ompysslad av vår snälla granne.
Även huset väntade på att bli färdigmålat,
nu är det nästan klart.


Kram Birgit