Skogsvandring

Hej, hej.

Ny vecka och nya utmaningar, alltid lika spännande vad som kommer upp på agendan.
För en tid sedan pratade våra vänner om att de ville leta efter ett torp, där hans farmor var uppvuxen, i mitten på 1800-talet. Torpet skulle vara markerat med en torpskylt.
Gubben min och jag gillar lite äventyr och strapatser, så i går var det dags för nya utmaningar.
Med packad "rygga" for vi iväg djupt in i skogen där vägen tog slut. Det fanns inte mycket till stig heller, utan bara oländig terräng, hyggen, sank mark, och berg.
Vi var glada och kunde skratta åt strapatserna.

 Solen var med oss, en bra vägvisare.

Skog och åter skog.

 

 Man får passa sig och se upp var man sätter fötterna i så här långt gräs.

 

 Det här är darrgräs, tyvärr lite suddigt.

 

 Vi är inga orienterare, men karta och kompass fanns med.

 

 Vi hittade ett litet nerfallet hus, men ingen skylt.

Fel ställe.

Man blir förundrad över hur människorna hade det förr.

Här hade det varit en boplats där de rensat små lyckor från sten.

Det fanns stora stenrösen och långa stenmurar som var upplagda.

Vilket slit, och långt till närmaste granne och allfartsväg. 

 

 Välförkänt fikapaus mitt i urskogen.

Det smakade gott.

 

 Mycket blommor och många grässorter tittade vi på.

Det ser ut att bli lingon i år också.

Fast vi kanske inte går hit och plockar...

 

 Här har vi varit bergsklättrare och bestiget ett brant berg, pust, och ska ner på andra sidan.

Här har vi gett upp letandet efter torpet. Är på väg till bilen igen.

 

 

Väl hemma igen, tog gubben min reda på koordinaterna på torpet vi letade efter.

Då var det inte så svårt att hitta.

Så det blev en kvällstur uti skogen också.

Nu tog vi en annan väg och behövde bara gå ett litet stycke i skogen. 

 

Vi har till slut hittat Nisses farmors torpställe .

 

Så var äventyret över för denna gång.

Det kommer säkert nya.