Moby

Moby, så heter huset där jag är uppvuxen och mina föräldrar fortfarande bor. Det är en röd liten stuga som ligger i en skogsbryn, väg framför tomten och så en järnväg strax intill, ganska så idylliskt tycker jag.

Jag åker dit en eller ett par gånger i veckan.
I dag var vi där en sväng på förmiddagen, fikade och så fixades det lite med vattenreningen, det finns ju inte precis kommunalt vatten ute på vischan, så det kan vara lite pyssel med både det ena och andra.
Solen sken från en klarblå himmel, så vi tog oss en liten tur ute i trädgården och på vägrenen.

Svanarna som bor på åkern på andra sidan vägen.

De gillade inte när jag närmade mej med kameran, utan promenerade iväg.

I dag var det fullt pådrag på andra sidan järnvägen.

Några grabbar körde motorcross eller speedway??

runt en stor åker, varv efter varv. Inte blev de trötta inte.

Om jag vore ung skulle jag gärna velat testa ett varv...

Polisen som pappa tillverkat för många år sedan vände ryggen till oväsendet.

Orkade nog inte bry sej, stackaren har ju stått ute i ur och skur länge.


Här går det undan, tror jag.

Ingen ville vara med på kort.......

Snöstakarna är satta för länge sedan, skönt att den vita varan inte anlänt än.

Kan vänta till jul, kanske

I eftermiddags fick vi besök av dessa två sötnosar och deras matte och husse.

Stora tjejen heter Alice, den lilla Saga.

Kram Birgit