Minnen dyker upp när jag ser vår små töser sitta i morfar/farfars knä. Jag minns så väl när min farfar och farmor var hemma hos oss i Slätmon och jag fick krypa upp i farfars knä. Vad det kändes tryggt, tänk att få pilla i hans mustasch och han protesterade inte...det kanske inte en farfar gör. "Fafla ut o gå en fläng" lär jag ha sagt och så följde han naturligtvis med mej en sväng ut. Min morfar minns jag mest att han satt i sin gungstol för han hade så ont i sina ben, men jag var med ute på vedbacken när han "barkade krakar."....ljusa minnen.
"Hannananna morfars", älskar att sitta i morfars trygga knä.
Här ska det läggas pussel, men det kan låta så här också,
"fafa sunga" då ska det spelas draspel och sjungas.
Vilken lycka att ha goa barnbarn.
Kram//Mor Tuta

