Tyst och tomt

Det blev så tyst och tomt i huset när Mia, Stefan och Seth åkte i fredags. De åkte till bror, svägerska och kusiner i Mosås för att i dag söndag åka vidare hem. Jag förstår att det är ett tungt steg att komma hem, men ett måste att möta vardagen, jag tror och vet att de får stöttning och hjälp där hemma också. De har så många fina vänner och en församling som ber.
Trots allt som de går igenom så har de en sådan trygghet inom sej som jag beundrar. Denna trygghet lyser ofta igenom trots all sorg och smärta.

För R och mej går också vardagen vidare, lördagen började med strilande regn som övergick till strålande sol och varmt.

Det passade att jobba i trädgården lite, gräs och kanter blev klippta, ogräs borttaget och några nya rosor satta. Flera rosor har ju inte klarat av vintern och jag älskar rosor, så det är ett måste i vår trädgård.


Att äta ute på altanen är ett vårtecken för oss, speciellt R tycker om det. Är det inte under 12 grader går det bra att sitta ute om man tar på sej en kofta eller jacka tycker min käre man. Vår måg brukar skoja och säga att vi inte sitter ute efter hur vädret är , utan efter almanackan. Det har han kanske lite rätt i.
Jag tycker också att det för det mesta är skönt att sitta ute, men idag söndag morron var det bara 10 grader så frukosten intog vi vid köksbordet.

I dag blir det en promenad (ca en mil) och då blir det fika ute i skogen vid en sjö. Bilder kanske kommer.

Seth, en av våra fem solstrålar.

Lat katt, på altanen

Vårt körsbärsträd har börjat blomma

Vintergrönan blommar så fint nu,

alldeles blått i skogen

Massor av blåbärsblommor

hoppas bara inte frosten tar dom

Häggen står i knopp

Vad mycket det händer, jag har inte varit ute i skogen

på några dagar och då ser man genast vad som händer.

Naturen är fantastisk, vad den ger mycket för både kroppen och själen.

Vad glad jag är som har tillgång till detta alldeles utanför knuten.

Ha en skön dag

var rädda om varandra och uppskatta varandra

Kram Birgit