Knyppeldag

På morronen idag lämnade jag det kuperade Kinda för att anlända till slätten utanför Motala efter en dryg timmas bilfärd. Med i bilen fanns min, fast egentligen yngsta dotterns, knyppeldyna.

Jag behövde lite starthjälp på en spets som jag fått för mej att knyppla. Det är ju några år sen jag knypplade sist. För ca 24 år sedan var rollerna omvända, nu är det dottern som kan detta hantverk bäst, så jag vände mej till henne för att få hjälp. Så vi har spenderat förmiddagen tillsammans, knypplat, pratat och fikat.

Här ska Åsa börja med min spets
Hennes egen dyna syns med en röd spets i.

Katt i metervara, Fritte

När vi hämtat barnen på dagis, åkte vi till Vadstena
för att besöka en butik som ägs av en gammal dam.
Hon säljer knyppelmönster och garn.
Tyvärr var hon sjuk,
men vi hittade en prylaffär och Albin hittade där
en gammal herr hatt som han gillade, 25 kronor.


Syskonkärlek

Detta har jag presterat i dag,

känner mej faktiskt lite duktig.

Tack Åsa för en fin dag tillsammans.

Kram Birgit

Lite blandat

Så var det dagen då mor min skulle till doktorn på kontroll. Vilket bra samhälle vi lever i, trots att man inte längre själv kan hoppa in i sin egen bil och köra dit man vill, så finns det möjlighet att åka dit man behöver och även på lite utflykt ibland, med samhällets hjälp. Jag kan inte klaga på vår kommun, utan allt fungerar bra med transporterna. Hämtad i hemmet och skjutsad ända in på vårdcentralen, och tillbaka hem, precis på tiden som är beställd, det kallar jag service.
En liten söt historia som en av våra småpojkar yttrade när mina föräldrar skulle åka hem från oss. Småbarnen var fascinerade av bussen och hur man tar sig in i den. Då säger ena grabben, fyra år: "När jag blir gammal ska jag åka i en sådan här" han menade nog både rullstol och buss. Chaufför Lasse svarar då snabbt. "Då ska jag komma och hämta dej"

Här hämtar "vår chaffis" Lasse

och ser till att mamma sitter säkert i bussen

Det är många som behöver transporthjälp

Jag promenerade hem, gångstigen heter Kärleksstigen,
den går utmed en å på ena sidan och ett berg på andra

Väl hemma igen blev det lite pyssel i trädgården

På eftermiddagen fick jag för mej att knyppla, det är säkert 15 år sedan sist,

en sockerudd ska det bli, förhoppningsvis.

Ska be älsta dottern om starthjälp i morron.

Knyppeldynan har maken gjort för drygt 20 år sedan,

knyppelpinnarna är hemmasvarvade av min far,

tror inte någon är exakt lika och flera träslag är det också.

Kul att ha.

Björken i hagen har blivit grön i dag,

syns tyvärr inte så bra på bilden.

Hoppas även du haft en bra dag.

Kram Birgit

Jag och ryggsäcken, plus en utmaning

Så var det måndag igen, helgen bara försvann, den har ju en tendens att göra det. Vi har haft en fin och bra helg, församlingen har haft besök av Anita Barker Andersen, en mycket intressant och hörvärd person. Hon berättar mycket från sitt liv, bl.a. hur det går att leva med bara 2% syn och hon klarar det fint med Guds hjälp. Det märks inte på henne att hon är nästan blind, rör sej som en seende och ögonen har inte en blinds rörelser. Helt otroligt.
Jag blir sååå glad när barnbarnen ringer och vill prata. Fast ibland kan det vara svårt att förstå allt. Lilltösen ringde videosamtal och visade ett fint halsband och pratade på, visst blir man varm i hjärtat, lille dalmasen ringde och frågade efter morfar, men han kommer inte hem förrän på torsdag säger jag,"då jingej ja på tosda". Kan man annat än vara lycklig?
Det har varit en varm och fin vårdag i dag, så ryggsäcken och jag gav oss ut på promenad igen. Det är så skönt att kunna gå ut i skogen och bara vara och låta tankarna komma och gå som de vill och sen supa in allt detta vackra i Guds natur. Här lite bilder från den turen.

Det här är hagen utanför oss, alldeles full av vita och blå sippor.

Björken bara vänta på att få veckla ut sina löv helt nu.

Visst är det underbart med blommor

En jättestor ek som jag går förbi

En äkta gärdsgård

Så fikadax.

Jag sitter på en sten så jag kan resa mej smidigt....

Du är välkommen med mej att fika här.

Före helgen fick jag en utmaning av bloggvännen tjernhus

att visa 10:e bilden i mitt arkiv

Det blev dalmasen som fyllde fyra år på juldagen.

Här firas han med tårta och serpentiner.

Man ska ge utmaningen vidare till sju bloggare, eftersom jag är så ny i bloggvärlden, se´n jul,

så får du som läser min blogg och tycker detta är en kul utmaning ta vid här.

Det var faktiskt lite kul att kolla in vad det var för bilder man lagt ut cybern.

Ha en skön måndagkväll och ta väl hand om dej.

Kram Birgit

Impulsköp

När jag tittade ut i morse var det vitt. Först blir jag ju lite besviken, för det ska ju vara vår nu, men sedan är det bara acceptera vädret som det är. Ingen kan ju göra något åt det, som tur är, hur skulle det då se ut? Våren är ju på gång och lite bakslag får man ta. "aprilasnö ä´fåragö" sa man här förr, har jag hört.
Jag hade lite saker att uträtta "nere på byn" som vi säger. Nere är det, för här är backar åt alla håll. Vi bor högt så det är backe ner och backe upp vart man ska. Det positiva med detta är att man får ganska bra med motion när man går. När barnen bodde hemma märkte de inte av backarna, utan sprang eller cyklade uppför hur lätt som helst. Nu är det lite mera stonk och pust, de har nog glömt hur det var, eller har de blivit äldre kanske?? de bor nämligen på ganska så jämn mark alla tre nu.
När jag var på väg hem fick jag se en så söt lampskärm i skyltfönstret, lätt att själv sy, men jag ville ha den nu, så köpet var snabbt avklarat och jag kunde glatt traska uppför den låååånga backen hem.
Väl hemma så slog baklusten till, det blev lite grovt bröd och muffins bakat, så nu känner jag mej rätt så nöjd.

impulsköpet

kommer allt testa att tillverka något liknande

Muffins och grovt bröd.

Brödet ska bjudas på, på en kvinnofrukost på lördag.

Aprilväder ute.

Taggen sitter och tittar ut, men väljer att stanna inne...


....för ute snöade det ganska så rejält då,
men nyss tittade solen fram.
Visst är det fantastiskt att solen ändå finns där
bakom skyarna och molnen
och bara väntar på att få titta fram och glädja både dej och mej

Kram Birgit

Inte nudda mark

Det blir promenadbilder i dag igen. Det är ju så skönt att komma ut när man har möjlighet och kan göra det. Det är skogsstigar som gäller för mej. Mina fötter protesterar om jag går på för mycket asfalt, men mjukt underlag går bra. I dag hade jag planerat att ta med en god vän ut och ryggsäck med förmiddagsfika till oss, men hon var sjuk. Egentligen skulle hon varit i Schweiz nu hos barn och barnbarn, men som så många andra kom hon inte iväg. Så jag fick ta ryggsäcken och gå själv, men det går bra det också.
Jag brukar "leka" inte nudda mark när jag går och konstigt nog vinner jag nästan alltid. Kan det kanske bero på att jag för det mesta går ensam. Det är inte svårt att "hoppa" på stenar för det finns det gott om här. Det är mycket flyttblock sedan inlandsisens tid.
Så är det ju så fantastiskt att få uppleva allt som sker i naturen nu. Se hur grönskan kommer för varje dag och känna dofterna.
Upptäckte att björkarna hade musöron i dag, då är det dags att klippa rosorna, eller hur?

Bildbevis på musöron!

Gick förbi Föllingsö och där var kossorna ute.
En liten söt kalv.


Den här kossan kollade in mej, hon verkade säga
"är jag inte grann med så fina horn"?
Snart släpper man ut kossor vid Vackra vägen, där jag brukar gå
och då går jag inte så gärna där.
Tycker det känns tryggast att ha stängsel mellan mej och kossorna.


Gullvivorna hade tittat upp ordentligt vid mitt kaffeställe.
Det är söderläge här och en berghäll.

Inne i samhället igen, Kullaparken, var det vitt av vitsippor,

men än finns det snö kvar vid kanten av spelplanen.

Det är nog det sista som är kvar och så i skidbacken också.

Det var en del av min dag.

Kram Birgit

Bildkavalkad

I dag har vi haft besök av barn och barnbarn. Vi träffades först hos mina föräldrar där det var namnsdag och bröllopsdag men även födelsedagen i morron firades med blommor och blad.
Det bjöds på hemgjord smörgåstårta som födelsedagsbarnet hade tillverkat.

Visst ser den god ut, den var verkligen det.

Här skypas det.
Är det inte coolt att 80+ använder sin datorn
till att umgås med.


När vi kom hem "degades" det.

Efter middagen gav vi oss ut i skogen en stund.

Här plockar Hanna vitsippor.

Ett stentroll??

Kul att klättra tycker väl alla barn...

Hemma sparkade vi boll,

mormor står i mål, här fullt anfall,
ser nästan ut som det skulle kunna bli ett mål

Så har åter en dag gått mot sitt slut och den har varit innehållsrik.

Man ska vara tacksam att man får dagar med guldkant.

Ha en skönlördags kväll och ta vara på vilodagen i morron.

Kram Birgit

Hjälpreda

Den här dagen var det inplanerat städning hos föräldrarna. Det ska ju bli födelsedagskalas i helgen, så då är det ju skönt att ha nystädat. Så efter att ha inmundigat min frukost begav jag mig ut till Moby. Far i huset hade fått för sej att putsa fönstren på utsidan, jag försökte allt protester men vad hjälper det. Fönstren blev rengjorda både ute och inne, så nu glänser de så fint. Hela huset doftar rent och friskt nu efter genomgången. Det är väl härligt att kunna njuta av ett nystädat hem fast man inte klarar att fixa det själv.

Far/morfar/gammelmorfar i full färd med putsning.

Kolla in hjälpmedlet, rullatorn, den är bra till mycket.

Bor man på landet och har svårt att ta sej till affären själv,

är det praktiskt att en viss "butik" kommer och stannar utanför tomten.

Listerna är översållade med Scilla

Det var min dag i dag och jag känner mej nöjd och belåten.

Kram Birgit

Fönsterputs

Här har det varit en strålande dag, varm och skön med solsken. När det är så här fint får jag lätt inspiration till att göra något, och då är det bäst att sätta fart. Det gäller mej iaf. Jag har länge tittat på våra smutsiga fönster, och det syns ju verkligen när vårsolen tittar in. Så jag tog och tvättade gardinerna putsade fönster och städade i vardagsrummet. Vilken skön känsla nu när det är klart, det doftar rent och VÅR.
Vilken lyx det är att kunna hänga sin tvätt ute, sedan ta in den och det doftar så friskt. Gardinerna torkade på ett kick i solen. Så blev det förmiddagskaffe på trappan i solskenet och en stund med boken jag läser nu. Kan det vara bättre?

Ett vårtecken är att grinden kommit på plats.

Staketet ska målas i sommar..

Tvätt på tork, även hos grannarna

Gardinerna på plats igen nytvättade och fräscha

Taggen kan ligga på sin favoritplats nu igen
även han njuter av våren.

Hoppas du också haft en skön dag

och kunnat ta vara på det fina som finns runt omkring dej.
Kram Birgit

Ordningen återställd...

Så var då ordningen återställd igen. Min käre man har åkt ut på jobb igen. Det har varit lyx för mej sista veckan, att få ha honom hemma. Kanske inte för honom, för han hade ryggskott. Det är så skönt när vi får dagar tillsammans, trots ryggont, men arbetet kallar och så får vi tänka , snart är det helg igen. Visserligen blir det en vana att alltid vara ensam hemma, men man längtar efter varandra ändå och trots att vi varit gifta i 39 år! Det är väl unikt nu för tiden ... Mina föräldrar firar 62- årig bröllopsdag i helgen som kommer, inte illa det heller. Tänk att få leva ett långt liv tillsammans, så mycket man har gjort och fått uppleva, både svårigheter och glädje, men tänk att få dela allt sådant.
Här har varit fina dagar nu. I går var vi ute i trädgården och pysslade. Trädgårdsmöblerna blev vårstädade och framsatta på plats. Det ska bli lite blomlådor på altanen också.

Taggen var med ute och höll koll på oss.

Han följer mej som en hund, fast han är katt...

Mycket Scilla växer det och de är så fina.

Massor av fjärilar var det bland blommorna.

I dag fick jag gå promenaden själv, det blev dryga sex km.

En spång över vattendraget

Jag fick syn på Vårlök utmed vägkanten.

Vitsipporna blommar för fullt nu.

Här får man välja väg.

Det är viktigt att man gör rätt vägval i livet, annars kan allt gå fel.

Jag såg inte vem som bor på denna adress,

kanske de är hemma nästa gång jag passerar.

Det här ska föreställe en uppförsbacke, den är väldigt brant,

svårt att fånga det branta på bild.

Men en fin och skön promenad fick jag.

Ha en skön kväll

Kram Birgit

Gråvädersdag

Nu har det varit gråväder här ett par dagar. Det kan ju kännas tungt ibland, men man vet ju att solen kan ju titta fram när som helst och då blir det genast ljusare och lättare.
Jag läste just ett inlägg hos Monica och måste citera det: "Lys upp din vardag med tacksamhetens solsken". Det var mitt i prick för mej.
På vår promenad i dag i snålblåst från norr, grått och fuktigt väder kunde vi njuta av så mycket fint. Jag såg små vitsippeknoppar, knopparna på häggen har vuxit, hörde vatten porla bland alla stenar, fåglar som har fullt upp nu i vårdagarna. Lärkan som står stilla i luften, trots blåst, flaxar febrilt med vingarna och sjunger, "nu är våren på gång". Det var inte en lärka, utan en hel flock. Är inte detta solsken trots gråvädret?
Mera man blir glad av är livets efterrätt, här en av våra fem.

Man kan väl inte annat än bli glad av ett sådant leende?

Jag missade att ta med kameran idag, så det blev mobilen som fick fungera som kamera.

Detta fick vi se, är det en hackspett som varit framme???

Trädet bredvid såg ut så här och med stora flisor på marken.

Jättedjupt hål.

Tyvärr suddigt, men detta är roten, även den urgröpt.

Så här såg det ut.

Är det någon som vet vad som hänt?? och av vem???

Hoppas du också får en fin dag trots ev. gråväder.

Kram Birgit.