Tänk vad snabbt allt kan förvandlas till katasrof.
Så blev det för en kusin med familj till mej i lördags. Deras hem fattade eld.
Mitt i all tumult som blev är ju ändå alla glada att ingen kom till skada och att en hel del av gamla saker kunde räddas. Tyvärr tog lågorna mycket ändå, bl.a deras dotters hela bohag. Det går inte att förstå hur det känns.
Det här, för mej, fina huset har tre generationer förvaltat.Min mamma är uppvuxen där, jag har sprungit ut och in där sedan barnsben.
Min morbror, som jag ser som min storebror, eftersom jag alltid önskat mej en,
bor fortfarande kvar på gården.
Kusinen är lillebror för mej, då jag inte har några syskon.
Oj, vad mycket känslor som finns inombords.
Lördagkväll,ett helt liv, flera generationers arbete i lågornas rov.
Man vill kunna göra så mycket, men man är så liten i sammanhanget.
Tänker på er , älskar er.
Kram Birgit
9 kommentarer:
Du gör så mycket mamma, även om du känner dig maktlös! Och de vet att du finns där!!!
Kram
Fruktansvärt! Jag läste hos "Bonnfrua" och förstod sambandet. En tröst är ändå det du skriver om dom som inte kom till skada och det som kunde räddas. Nu kommer nog en tid av minnen för dig för en sån här händelse kräver bearbetning. Tänker på er!
Åh, så hemskt! Nej, man kan nog inte riktigt förstå, hur det skulle vara, om allt man har bara gick upp i rök...
Så många minnen! Hur mycket ersättning man än får från försäkringsbolget, kan det ju aldrig ersätta gamla, kära saker!
Tänker på dina anhöriga!
Kramar, Monica
Hoppas att ni i alla fall fick ut en del saker. Mycket går ju aldrig att ersätta hur stora försäkringar man har. Minnen kan ej ersättas med pengar, men man får försöka bevara dem i tankarna så länge som möjligt.
Stor kram från Eva
Hörde detta av dotra di och huga ligen så hemskt. Även om ingen kom till skada förstår jag nästan hur det kan kännas.
Kram Maidi
Ja det där var verkligen hemskt, men det måste ändå vara en stor tröst att igen människa kom till skada, det kunde gått så mycket mycket värre. Men det är alltid svårt att trösta eller säga de rätta sakerna, vilka de nu är..
Ta hand om er.
Kramar
Ni får iaf vara glada att ingen kom till skada. Även om det är många minnessaker och en släktgård som blev lågornas rov.
Ni får hjälpas åt och stötta varandra.
Kram Birigga
Nämen käre tid, går in på din blogg och läser detta. Fy så hemskt...säger som de andra tur att ingen kom till skada.
Kramar om!
Jag läser Corren på nätet och såg det där. Man reagerar med chock när man inser att någon förlorat allt de äger och har i en brand.
Lite visste jag då att det var din och Bonnfruas släkt som bodde där.
Jag hoppas att de kommer igen, får bygga upp huset på nytt och fortfarande bo kvar på gården.
Allt är ju borta, men det är bara saker. Saker går att ersätta. Det är värre med människor.
Men nu gick det bra med alla. Minnessaker är det värre med. Men minnena har man i hjärtat!
Man får plocka fram de därifrån ibland.
Sänder mina varma tankar till er och familjen.
Kram på er.
Synnöve.
Skicka en kommentar