Tänk vad snabbt allt kan förvandlas till katasrof.
Så blev det för en kusin med familj till mej i lördags. Deras hem fattade eld.
Mitt i all tumult som blev är ju ändå alla glada att ingen kom till skada och att en hel del av gamla saker kunde räddas. Tyvärr tog lågorna mycket ändå, bl.a deras dotters hela bohag. Det går inte att förstå hur det känns.
Min mamma är uppvuxen där, jag har sprungit ut och in där sedan barnsben.
Min morbror, som jag ser som min storebror, eftersom jag alltid önskat mej en,
bor fortfarande kvar på gården.
Kusinen är lillebror för mej, då jag inte har några syskon.
Oj, vad mycket känslor som finns inombords.
ett helt liv, flera generationers arbete i lågornas rov.
Man vill kunna göra så mycket, men man är så liten i sammanhanget.
Tänker på er , älskar er.
Kram Birgit