Sov du lilla videung...

I dag skulle det då bli av, ut och gå med förmiddagsfikat i ryggsäcken. Det var en efterlängtad promenad. Solen sken från klarblå himmel men snålblåst. Vi skulle testa om det gick att gå "Vackra vägen". Det är verkligen en vacker väg alla årstider, ett öppet enelandskap. Jag älskar att gå där och att sitta ner och fika bland vårblommor. Fast i dag hade jag inte räknat med blommorna. När vi kom fram var det endast ett skidspår där, vi hade misstanken, att det inte hade gått någon där innan. Vi vände om och traskade på i blåsten, men skönt var det.

Det får bli promenad här när snön har fått ge vika.

Den här vägen brukar vi också gå.

Här var det någon som gått tidigare, och skare var det.

Vi traskade på i spåret. Det gick ganska bra, tog bara lite längre tid än vanligt.

Men vad gör väl det...

Vi hittade en fin plats att fika på i söderläge.

Det var lite sämre att komma dit.

Snön räckte till ljumsken vissa steg och vissa höll skaren för.

Men skam den som ger sej.

Vi var iallafall nöjda och glada när vi fikat.

Det smakade verkligen gått efter den strapatsen.

Sedan var det bara att fortsätta gå i spår,

men till sist kom vi ut på plogad väg....

.....och där hittade vi videkvistar.

Visst är väl detta ett vårtecken?

Får se om jag kan gå ordentligt i morron eller om jag har träningsvärk.

Men en skön och nyttig tur fick vi i dag.

Det var vår söndagsförmiddag.

Så väntar en ny vecka på oss.

Katten och jag får klara oss själva denna vecka

för R ska till huvudstaden och jobba.

Ha det gott alla vänner.

Kram Birgit